Aftonbladet – 17 maj 1842, sida 3

tarbus; (medfölja som ett litet humoristiskt infall af den snillrika prins-bytingen.) Det är till märka att allt detta är officielt uppgilvet och besannadt. Jag är för öfrigt icke den, som tillåter rig några lättsinniga tillägg eller förändringar v:d en sak af denna vigt. Enligt samma officiella uppgifter skall konungen af Preussen funnit den insyltade ingeiäran makalös och med egen hand matat sina hoffröknar med små smakbitar deraf. Lyckliga de monarker, hvilka ega dylika läckerheter att sätta ner all den malört, som elaka undersåter dagligen gifva dem att svä!ja! Konung Ernst i Hannover till exempel, skulle, tinker jag, icke tycka ia om att ha litet af den der sockrade rariteten, i fall kammaren ger honem afslag på den lilla extramillionen, man ser han begärt för sin slottsbyggnad! Ett afslag, som detta, det är minsank annan konfekt, det! Och i sjeliva verket vill det synas, som den engelska prinsen just kunde komma att behöfva hvad han har i sin syltburk för sina egna herrar lorder! De der tre millionerna underskrifter på den sista radikala reform-petitionen lära, på min ära, vara ingenting mindre än af natur att falla vederbörande i smaken, och man kan verkligen få vapörer af att tugga mindre kärlva saker, än så, icke sannt? 0. 0.