sättning. — —LLL — Gårdagens post innehåller i öfrigt följande hufvudsakliga nyheter: Det tal, erkebiskopen af Paris, Hr Affre, höll den 4 Maj till Konungen, och som fanns så misshagligt, att det ej fick en plats i Moniteuren, hvilken eljesi meddelat alla de öfriga talen, lärer hufvudsakligen Icke innebålia något annat, än en begäran, att Konungen måtte vårda religionens sak, tillse att sabbaten hölls i heigd och förbjuda offentliga arbeten på densamma. Härpå skall Ludvig Filip hafva svarat, efter somligas uppgifter, att han i detta fall gjort hvad han kunnat, och att, om han ej gjort mer, var det derföre, att han ej förmått det, enligt andra: att han hoppades framdeles få mera tillfälle att sysselsätta sig med kyrkans angelågenheter. Imedlertid har denna händelse gifvit tidningarna anledningar till åtskilliga kommentarier. Man anmärker, att alla dessa officiella tal förut meddelas Konungen, att det således äfven hafva måst varit fallet med Hr Affres, hvilket funnits nöjsktigt, emedan dat fån hållas, och att först efteråt har fruktan, inspirerat en farhåga att stöta sig å ena sidan med opinionen, och å den andra med presterskapet, hvarföre man tagit det partiet, ett utesluta hela denna angelägenhet ur listan på caremonitalen. Ått detta imedlertid icke haft den åsyftade verkan, kan synas deraf, att tidningen Univers, hvilken anses som presterskapets organ, säger härom: I fall man tror sig på sådant sätt kunna styra ett land som Frankrike, så bedrar man sig mycket. Det är nu i 42 år som man på katholikerna slösat vackra ord och vackra löften, men gjort ingenting. Vi äro trötta vid ati oupphörligt bedragas, och fordra hädanefter någontiog annat än eländiga allmosor åt våra fattiga och fula bilder åt våra kyrkor. Animositeten mot England tilltager med hvarje dag och alla möjliga tillfällen att öka och förbittra den, omfattas med begärlighet. Sålunda berätta tidningarna, att man på stridsfälten vid Marockan ska gränsen funnit gevär, som de slagne eller fång ne Araberne begagnat, försedda med Engelsk stäm pel, eller ordet: Tower, med en kunglig krona öfver, samt att en Fransk sjökapten, som i Mars månad nödgats inlöpa i Gibraltars hamn, der sett 60 till 80 kistor försedda med orden: FireArms. London, som skule afgå till Marocko. Engelsmännen förse således Fransmännens fiender med vapen, d. v. s, Eogelske köpmän spekulera på denna handelsgren. En annan historia är, att en Fransk sjökap ten, Constan, sett 500 negrer, som 8. k. fria arbetare på Gambia.fioden i Afrika, inskeppas på ett Engelskt fartyg af 500 tons drägtighet för att öfverfö ras till Engelska Vestindiska kolonierne. Hvar och en af dessa olycklige hade således endast ett utrymme af 3 fot i qvadrat att röra sig och andas på! —Ffrågavarande uppgifter må vara sanna eller falska, så vinnes derigenom likväl ändamålet: att reta sin nesstämningen mot England. Flere innevånare i Gironde departementet hafva förklarat, att de ej kunna betala sina utskylder i annat än vin, hvilken vara dagligen ökas i deras källrar, utan någon utsigt till afsättnivg. I allmänhet befinna sig de vinodlande provinserna i södra Frankrike i ett beträngdt tillstånd. Tidningen Courrier des Theatres har blifvit förbjuden att utkomma och dess gårant, Lemaitre, dömd, jemte de tvänne redaktörerne, till 40,000 Francs böter, emedan det befunnits, att han icke var delägare, hvarken i tidningen eller i den ställda kautionen och således gjort en falsk uppgift derom till inrikesministeren. Ministern Humanns l!ikbegärgelse ägde rum d. 30 April i Madeleine-kyrkan, som vid detta tillfälle invigdes efter den reparation hon undergått. 492 till 435,000 man paraderade, men men anmärkte, att å skådarenas antal var jemförelsevis ganska ringa. Från Spanien och Poriugal ingenting nytt af vigt. Det väsentligaste, Engelska tidningarna innehålla, är berättelsen om ea ryslig händelsep, som de kalla des, med en murare, Thomas Grcover, som ibjälskjutet en polisbetjent och sårat 2 andra menniskor. j Preussiske ministern von Rochow har fått afsked, och man uppgiiver grefve von Arnim som dess efierträdare. Storhertigen af Baden har sammankallat Ständerna till den 29 Juni. Den Ryska kejserliga ukasen om de lifegnas frigifvande lar undergått några modifikationer. Från Beirut berättas under den 10 April följande förrädiska handling af Omer Pascha: En af de sista dagarne lät paschan kalla till sig Drusernas förnämsta Emirer och Scheiker, underl förevändning att rådpläga med dem rörande Maroniternas klagomål och förluster, emedan Porten nu ändteligen beslutat intercedera för dew. Sju höfdingar infunno sig jemte sin svit, men knapt bade de öfliga bälsningarne växlats; och kaffe och Pipor kringburits, förrän, på ett gifvet tecken med trumman, dörrarne stängdes, gästerza f Väpnades och bundos, samt 2000 man Turkiska trupper jemte kanoner uppstälides kring hu et, Ungefår 24 timmar sednare hade likval 5900 Druser samlats, som fordrade sine chefers frihet. De började göra gräfningar för att afleda vattnet och vidtogo flera andra anstalter till ett anfall, då 500 man reguliera trupper ryckte ut från Said, kastade sig utan motstånd in i den beligrade orten och skickade fyra af de förnämsta fångarne till Said, hvarest Turkiska ångfartyget tog dem ombord. De sitta nu förvarade på slottet härstädes och ångbåten har afgått för att hemta de öfriga.