Aftonbladet – 17 maj 1842, sida 1

flammade en förfärlig eld i de annars något. dunkla ögonen. aJag märker att ni talar som kavallerist — och då måste jag vidkännas min underlägsenhet i allt, som rörer sabel och sporrar, men får enpdast påminna er: att icke tala så hög!, och ihågkomma, att det var vid Banqueting-house, som denna pöbel tog hufvudet af den förnämaste i riket, persiflerade sir Harwey. Hawkesworth ville svara, men tystnade hastigt och böjde sig tillbaka, för att uppfånga en från läktaren mnedsväfvande hvit törnros. Blomman stannade i lordens utsträckta hand, hvars egare, under synbar glädje, triumferande fästade sitt chittegods, i knapphålet af sin rock. Ni är en skicklig blomsterfångare, sir, ehuru jag sannerligen alltid trodde, att ni endast befattade er med lefvande blommor, skämtade Hugh HerweysÄr då detta en pappersblomman, frågade egaren till den förmenta skatten något häftigt och bestämdt. Visserligen ej, ty den har lukt och naturlig färg, det sednare så sällan händelsen med våra lefvande blomster, hvilka dock hafva den förmånliga egenskapen att kunna gå och tala.s Och vet ni hvem hon har tillhört, denna lilla arkadiska ros? ,Förmodeligen den der vackra damen i ljusröda hatten på läktaren, hon, somi nära en timma tycks hafva tagit hela er uppmä:ksamhet anspråk. Ser ni, Edvard, i sina små alabasterhvita händer förvarar hon flera dylika gåfvor till vidare utdelning. ,Hugh, du är lika plump som bitter. Känner du då denaa dam? Alldeles icke, men hvarför tager ni så hett denna obetydlighet?, Emedan denna dam är Englands skönaste, mest firade, älskvärdaste och snillrikaste qvinna —