Aftonbladet – 14 maj 1842, sida 3

dyfikna frågor ingenting mer kunde utleta; än at dån aflidne, under sitt fyratiofemåriga vistande klostret aldrig visat sig för någon främmande, oc dldrig lemnat klostret mer än en gång, då han en sam gått att bedja en hel natt vid den äflidna slotts fruns likkista. Men ännu mera förundrade sig alla och aldramest den talrika familjen från slottet, när sedan. alla: ceremonier blifvit förrättade och alla bö der lästa och-det sista ljudet af requiem förklingat kistan, :hvaruti diket af en vördnadtsvärd gubbe, klostrets ordensskrud, visedes för allas blickar, blef sedan locket påsatts, nedsänkt i Lillonska grafven Ifrigt fråmtrångde sig familjens öfverbufvud till graf vens kant och ropadö med hög röst: aJag villat denna kista skall stå näst intill min hustrus, doch så, att på hennes andra sida plats blifyer lemnac för min! Sedan blickade han, fridfullt leende, ne i grafeen och sade: Jag kommer snart efter. När dejnu åfervänide och den gamle Latour ut mattad stödde sig mot armen af sin förstfödde son hvilken ännu icke visste, aft den älskade fosterfa dern, som han ledde, var hans egen far, och fö tvars bräcklighets och tröghets skull de båda had vlifvit ett stycke efter det öfriga sällskapet, frågad den nu femtioårige markisen: Får jag, som är herre till detta gods, och som dfter er död, min far, blir hela familjens öfverhuf vud, icke veta, hvem den okände var, åt hvilken.n låtit gifva en så lysande; begrafaingsfest?a eNå jal ropade gubben och stannade. aDin fråg är billig, och ändå kan jag deck blott svara di; med en gåta, hvars: lösning du en gång finner blant min qvarlåtenskap. . Så vet då, att. först i dag bå du blifvit verklig herre till godset och titeln; ty de) tan, du i dag sett hegrafvas, var din välgörare oc skapare af allas vår lycka, så många vi äro. Ha var den ur verlden försvunne, men ända till fö Några dar sen lefvande: markis Ewgene de Lillon.s (Slut.)