Aftonbladet – 14 maj 1842, sida 1

for jag, att namnet Mendessart var ett illa kändt namn och erinrade mig, liksom träffad af en blixt, att bofven Mendezo äfven brukade bära detta. Men hvem målar min bestörtning, då man beskyllde mig att hafva mördat chevalier de St. Crique och att hafva med våld tilltvingat mig en skuldförbindelse af en annan person. Jag begrep nu alltsammans. s sedghuset aflidne, hvilken vi låtit begrafva Den på Vas ts varit St, Criques mördare under mitt namn, haav ) S Mandezo, den: — än mer — han hade varit bofven ... S samme, som tvenne gånger dragit dolken mot mig. Jeg kunde ju icke känna honom, ty den ena gången, då han ville plundra och mörda mig, var det kolmörkt i rummet, den andra gången, då han ville eftvinga mig en så stor summa för porträttets återfående, hade han en mask för ansigtet.n Jag hade dock ännu icke förlorat modet, ty det var mig fullkomligt obekant, att du var min anklagare, du, som framför alla, borde tro mig vara död. Jag hoppades, att denne okände, som : låtit efterlysa mig, skulle, då han fick se att jag icke var den han sökte, genast laga att jag blef frigifven: Jag hade haft den själsnärvaron, att, i samma ögon blick jag arresterades, smyga till Julia min plånbok, som innehöll alla våra gemensamma penningar: oc så föresatto jag mig att mer ct IL 3 vv storman Vv 7 sou Standsktighet möta Julia, hvilken jag bad och besvor att lemna mig eller resa förut, ville det på intet yilkor, fy hon hade, som hon uttryckte Sig, för mi uppoffrat så n förvä tt g så mycket, att hon förvärfvat rättigheten att med mig dela alla faror och lidanden., 7; Huru skulle jag väl bjuda till att skildra min sionosförfattning, då MAN, sedan jag i flera-dagar vidhållit mitt pekande till de beskyllningar man gjort mig, med en hånande blick påstod sig:ha fun: ait den omtalade skuldförbindelsen, tillika mtd porträttet af Julia; detta olyckliga porträtt, som St. Crique ryckt till sig, sedan han sårat mig. Jag stod, liksom slagen af åskan, och Zen lång stund