Aftonbladet – 14 maj 1842, sida 1

tinga hästar och plötsligen blifvit rörd af slag. I den villervalla, som nu rådde i huset, kunde ju ingen misstanka uppstå om rätta förhållandet, och då ag lade mina papper i den dödes plånbok, var ju min död bevislig. En liten nyckel, som fenns i hans västficka, oppnade låset till kofferten, Den ionehöll några klädespersedlar och något linne, som vi skyndade att utbyta mot mitt, i anseende till märket. Till dea lilla obetydliga summan, som tillhört honom, bifogade vi så mycket, att det kunde räcka till en hederlig begrafning samt till riklig ersättning, för alla dem som dermed hade befattning.n Vår list lyckades förträMligt. Den förmente markis de Lillon begtofs i byns eller köpingens kyrkogård och vi reste.vidare. Alla mina saker skickades till Champagne, tillika med ett bref, som Julis skrifvit till Rosalba och hvilket du förmodligen läste. Ett par dagar förut hade vi dock afsändt testamentet till Paris till min kommissionär, för att derifeån genast afgå till Champagne; och då det skickades med posten, var det troligt att det skulle framkomma förrän kofferten, som afgick med forvagn. Den föregifne herr Mendessart med fru afreste således från Autun, och Julia öfverlemnade sig nu åt en glädjo, som i alla hänseonden var mig vidrig. Jag vet icke hvarföre det var mig så motbjudande att se henne så glad, men — c:a inre, obestämd aning sade mig, att vi ej kunde känna oss rätt fett och lyckliga, förrän vi kommit öfver gränsen.n Vi stannade i-Lyon för en längre tid, hvilken åtgick till anskaffande af on nödig garderob för mig. Ändtligen nalkades vi gränsen — der blefvo vi fasttagna och återförda till staden. Du, min vän, vet bäst på hvilkens föranstaltande. bDet var som hade jag först DU kommit till klart medvetande af min dårskap. Hoppet om en ostörd lycka vid sidan af den enda qvinna jag någonsin verkligt älskat, försvann som en meteor och qvarlemnade ett ogenomträngligt mörker, Med fasa er