Aftonbladet – 13 maj 1842, sida 1

svågern och bens affsrer. Imedleriid bes!it hon at icke återse mig, utan lemnade; BtUssel så far: sem möjligt, efter att i den omnämnsia bijeren hafva besvurit mig att förstöra porträttet, på hvarsatro!lkraft hon trödde så fest som på evangelium, OCh hvars farliga isflytanda äfven på mig-hom stocdligen fruktade. Knappt hade hon. dock. hunnit några mil. förrän hon fick veta att hennes svåger insjuknat och att det vat mycken fråga omilifvet. : Medl;dande och ångest öfver en: person, hvilken bon. bhadectt tacka för så mycket och den hon. höll inneriigen af, utan att kunna skänka henne en älskarisn:s kärlek, förmådde henhe då-att vända om, för att i tysthet och på åfstånd vaka för den unge mannens väl och, i händelse af;hans död; uppträda såsom den hvilken betalade de skulder -hanfännu kunde hafva och , så mycket möjligt vers fredade hans minne från vanära. Emedlertidhede hon byrt rum i en aflägsen del af staden och letde der alldeles :okönd.--Det oaktadt visste hbn-vallt hvad.somitilldrog sig, och:således äfven att jog,sedan jag fått hennes porträtt i mina händer, hade blifvit högst besynnerlig. :Ditta hade oroat henne! på det högsta, och hon beslöts sttitysthet afvakta slutet -på: så väl, chevslierens kropps-, som min själssjukdöm. Ändtligen afreste jag från 8 äsiel.t St. Crique, som fick ; veta det, och som nu var föllkomligt frisk, reste dagen derefter och. tog samma väg som jag. Julia; anande en olycka och föresättande sig att, om möjligt, shindra: den; afreste några timmar eftersehevalieren; och hann alltid till hästombytena just då: han Nyss rest derifråns, Så hade hon ock anländt till. dem fransyska, småstaden, ehura försent föratt förekomma duellen mellan. mig och 8t.-Crique, hvilken begaf sig på flykten så snart ban sårat mig och bemäktigat sig porträttet. ,Honom fann, hon. således icke, men mig deremot, simmande i blod och nira att förlora sista li(sgnistanHennes bestörtning och sorg. vid denna åsyn, var.utomordentlig, men Julia, var icke en vanlig qvitba — hon. kunde. handla .der :åndra, blott kunna jemra sig. Denna rådighet hade jag alt tacka för milt lifa räddning; ifall det var något att.tacka för, Ifäll det icko varit: bättra alt jag, då blodströmmarne flöto från .min; sida, hado fått utandats min sista suck.a På Julias. föranstaltande blefijagsburen till sta dens hospital, och såssnart-honsbringat-mina pengar