Aftonbladet – 13 maj 1842, sida 1

med min vanliga rättframhet frågade jag honom hvad det var.n SS el Jag, så väl som. beta slägten, är orolig öfver er, sade hanp. År ni sjuk, eler War ni fått sörgligg underrättelser från hemmet? Hvilken frätande mask snager på er. för kort tid sedan såfriska, urgdoms blomma? Era affirer här voro som bäst i gång; ni hade förvärfsat er en mängd gynnare och vänner. — På en gång synes allt tvä stanna och det kenom ert eget förvållande, ja — just ert ezet. Tillåt mig att sga Tent ut...genom er. försummelse. Hvad bar Di för er? Hvad gör ni? Jeg hade vid min slägtings inträde hastigt sprungit upp och ännu bastigare gömt medaljongen, mer tans tal pjorde mig bestört. Ja — jag bade glömt mina effärer, mitt eget mina berns väl... Utom mig ef blygsel och förebråslse nedslog jag ögonen. Se på mig, sade min slägting,. sHal huru förändrad. Ni är ju allde!es oigånkännelig — hvad bar kommit åt er? Jag förskräcktes i det jag slog. upp ögonen och träffade min bild i spegeln, fremför hvilten han bar de ställt mig i det han bemäktigat sig min arm och jag mekariskt följt honom öfver golfvet. Han bade rätt — jag var verkeligen oigenkännelig. . Knopi hade jag nog sinnesnärvaro för tt säga det jag vs rit sjuk men Du vore på bättringen, Her trodde mig, beklagade mia olycka men förebrådde mig tillika att jag icke derom underrättat min slägt, samt lemnade mig slutligen i det han uppmanade mig att så fort jag kunde gå ut, åter sköta misa aff:rer. Hans påmionelser om dessa eaffirer, om min ma19, mina barn, min Mor, föllo som brännande eldgnistor i min själ. Jag insåg nu rödvändigbeten af bsnpdling, rask och beslutsam handling, såsom enda botemtålet för min olyckliga själs sjukdom, Uppbjudande all min manliga kraft, störtade jag mig åter in i sffårerna, men fann att min vän baft rat: jeg hade versligen i sjeifva hemnen lidit skeppskrott emedan jag lemnat styre och kompass ur sigte. Dock räddade jag ännu spillrorne, Garska betydliga ssmmor, dem jag förut försmått, emedan jag gjort an språx på dubbelt, inhindigade jag nu med tacksambet, och, skyllände på ett återfa!l ar sjukdomen, för att undså de tråkiga afskedsbesöken, beställde jag posthästar, för at ändtligen bagifva mig bem; Hade