Aftonbladet – 13 maj 1842, sida 1

denna resa gått lyckligt, så hade jag varit hemma långt förr än jag, enligt mitt sista bref var väntad. Men till mitt förderf bade jag ännu icke förstört det fördömda porträttet; det hvilade i min plånbok, på mitt bröst. Under den långa resan och den ensamhet hvaråt jsg var öfverlemnad, egde jag tillräcklig tid till betraktelser. Jag kände då med fasa huru förändrad jag bifvit, ty i stället att längta i min mekes och mors armar, i stället att med tjusring tänka på den stund då jag skulle återse mina barn. grufvade jag mig nästan för hvarje mil jag nalkades hemmet. Ö! huru skulle jag v:l våga att se alla dessa älskade vareiser i ögonen, jag som på en tid kunnat glömma det jag var make och far? Flera :dagar hade jag fortsatt min, resa, så snabbt som .den dåvarande postinrättningen det tillät. Jag kände mig nu helt matt; kroppen behöfde hyila. I en liten. fransysk småstad beslöt jag rasta ett dygn. Då jag der en skön eftermiddag, satt vid ett fönster i mitt rum och förnöjde mina ögon. med den vackr ra utsigten öfver floden och en närbelägen skog, föll det, mig hastigt in det jog nu borde förstöra medalt jongen innan jag henn hem, på det den icke: der måtte bli upptäckt och;väcka någon förargelse. Jag ansåg mig äfven skyldig detta offer åt dö heliga förbindelser jag bade i hemmet. Men knept bade jag framtegit porträttet ur plånboken då jag stördes af ett buller, Dörren till rum: met rycktes upp och Sit Crique instörtade, under det jag satt der inför. honom bestört och blek, liksom han en gång fört inför mjg — och :—sysselsatt med samma Pportröti.n Fege flystiog! ropade han, skummande af raseri. Så träffar jag dig åter och det med. hennes bild i banden. Endera är du en tjuf eler ock hennes gyrnade älskare, I båda fallen är du min fiende. Försvara dig. Min vanliga kallsinnighet och sans gal vira för dessa förolämpanide ord. Han rusade på mig med dragen värja. Afven jag drog min; hur kunde jag annat? — Vi voro allena och fåktade som ursinniga. Ändtligen nedföll jag fsriigt sårad. Jag såg endast huru han fattade medaljongen och störtade ut. I samma minut tillslöts mina ögon af smärta och blodförlust, ; SER En längre tid måstd hafva förflutit inhanjag iter