Aftonbladet – 12 maj 1842, sida 3

ianefter äga den. Endast i förlitande på att jag skulle uppfylla denna hennes sista: begäran, lofyade hon att vidare låta höra af sig. Hennes -hästiga afresa förtröt mig, ehuru jag, billigtvis icke kunde invända något emot hvad hon gjort, Jag återvända således bem till mig; men med örstörandet af medaljongen gick det icke så fort. Det; förekom; mig som ett. nidingsdåd att. förstöra något-så vackert. Jag höll den i handen och skulle lägga in den så länge, ämnande förvara den tills jag en gång åter träffade fru de Bersoöne. Kunde jag dock. lägga in den, utan att se på den? — Faran af förtrollningen, den i mitt tycke så sagolika förtrollningen, ville jag manligt se i ögonen... Ja — i ögonen — ty min blick fördjupade sig i dessa ögon, i denna underbart talande . blick, som orörlig, men mild, häftades på mig och som trängde långt djupare in i min själ, än det lefvånde originalet, hvilket, under det jag höll bilden i handen, alt herrligare sväfvade för min fantasi.n En stark berömme sig intet af sin starkhet, står det i vår heliga skrift, och sanningen af detta språk skulle jag röna, jag egånkäre, som förut, i känslan. af min köld, af mitt .passionsfria temperament, fariseiskt skrutit öfver min dygd och fördömt både dig min vän ochtandra, som dukat under för frestelsen. Hade jag väl kunnat tro.att äfven för mig, den mogne, sansade, gifte mannen, famiijefadren, Jen hittills exemplariske och aktade medborgaren, en. qvinnas porträtt skulle blifva farligt, att det skulle rubba min sjils jemnvigt, döfva minpligtkänsla och förstöra mitt lifs hela lycka? — Otroligt, obegripligt! (Forts. följer.) —t——t— I EN MARTYR FÖR VETENSKAPEN. I: Paris tefver en man, som redan i tre och eti halft år varit inqvarterad i en .stol, stående På en vågskål, hvarigenom..han vill besvara vetenskapen följande frågor: 1) Hura mycken föda han dagligen (noga väget) . förtär. — oc cc 2), Huru mycket. maten förlorar i vigt genom matsmältningen3) Huru mycket han blir fetare eller magrare genom olika rätter. . . a) .Hvilka verkningar sömn och vaka frambringar på menniskans tyngd.