Aftonbladet – 12 maj 1842, sida 1

DISKUSSION I ENGELSKA UNDERHUSET, ROÖRANDE UTVIDGNING AF VALRÄTTEN, SLUTEN OMRÖSTNING, M. M. (Forts. fråa Tisdagsbl.) Sir James Graham (inrikes-ministern) hade icke ämnat yttra sig i denna fråga; men, i anledring af hvad herr Ward sagt, ansåg han nödvändigt att säga ett par ord. En totaltystnad från den ministeriella sidan af huset skulle kunna anses såsom brist på aktning, om icke emot huset, åtminstone emot en stor del af folket. Talaren behöfde knappt säga, att någon sådan afsigt icke fanns; men icke destomindre ansåg han för sin pligt, att underställa huset några anmärkningar. Då han återkallade i minnet d:skussionen af reformbillen 48314, så kom han ihåg, med hvilka bifallsyttringar de stora koncessioner åt folket möttes, som grefve Grey då gjorde, hvilken vigt, som fästades vid vidden af dessa koncessioner, och huru stor den glädje var, hvarmed de emottogos af en tacksam nation. Men i afton hade dessa koncessioner blifvit behandlade med förakt (rop af anej nejl,). Jol med förakt; man hade tatat om dem med begabberi, och man hade påstått, att den valrätt, som reformbillen gaf, var utan ringaste värde (aej nej!). Nej! Man hade ju pistått, att det närvarande representationssystemet icke var verklig representation, emedan valrätten icke var allmän, Hr Williams hade ingått i en analys, för att visa, huru (ett ringa antal valmän skickade många representanter, under det större valkorpser icke egde större andel i representationen. Allt detta medgaf talaren, utan minsta invändning. Det var aldrig fråga om, då reformakten föreslogs, att grundvalen för representationen skulle vara folk mängd och icke egendom. Tvertom förnekades det uttryckligen, att folkmängden skulle vara grundval för den representativa planen, och erkändes öppet, att systemet komme alt hvila på egendom. Men, för att tala uppriktigt, det var icke någon abstrakt fråga, som denna qväil diskuterades bär i huset; den verkliga praktiska frågan, som det förevarande ämnet omfattade, var icke mer eller mindre än — burudan den styrelseform skulle bifva, under bvilken Engelsmännen hädanefter skulle komma att lefva? Om det system för representationen infördes, som man nu föreslog, var talaren öfvertygad, att den inskränkta monarkiska styrelseform, under hvilken vi nu lefde, icke skulle öfverlefva ett sekel. Den kunde icke och barde icke få göra det. Om grundvalen för representationen blefve folkmängden, med uteslutande af förmögenheten, så borde icke den närvarande fördelningen af egendom hör i landet bibehållas, och den slumrande populära principen, Som nödvändigtvis måste blifva kallad till lif, måste tillintetgöra och borde tillintetgöra både kronan och aristakratien. Detta ämne öfvervigdes moget af de utmärkte män, med hvika talaren hade den äran att vara associerad, då reformbillen föreslogs. fan var ledsen, att hvad ban nu gick att framställa, icke kunde här på stället bekräftas af dem, som kände verkliga förhållandet Men i deras frånvaro), som, i fall de hade ) Ingen enda af de förra Whigs-ministrarne, som sitta i Underhuset, och varit med om reformbillens föreslående, var närvarande under denna diskussion. I sanning, en betydelsefull frånvaro!