Aftonbladet – 10 maj 1842, sida 3

Upp fjellets söner att strida! Hör, med dån kring berg och dal, Ilar höfdingens signal! Toörstig klinga vill ej bida Längre uti skidan qvar; Fram som ljungelden hon far! Bort till stridens heta lågor! Fiendernas blod i vågor För dess törst blott svalka har! Ren från alla höjder låga Eldarne — till blodigt krig Hela fjellet reser sig! Utur kojans fristad tåga Yngling, man och gubbe ut; Sjelfva barnet hvässt sitt spjut: Upp till kamp! till kampen alla! Upp! — att seera eller falla Är vårt eniga beslut. Som öcknens gräshoppor draga Moskwas hopar fram — men se, Härjande insäkterne Bergets friska vindar jaga! Mot de fria männers land Våldet krossa skall sin band Och dess tusen, tusen slafvar Finna endast sår och gratvar Uti. frihets fosterland. Att förtryckets fjettrar bärga, Skaptes icke fjellets son; Brista skola de med dån, Eiler stupa vi med ära; Fädrens grafvar, hyddans frid Värna vi i helig strid: Strid på lif och död! — Försoning Ej vi söka, ge ej skoning — Nu är hämdens skördetid!