DISKUSSION I ENGELSKA UNDERHUSET, RÖRANDE UTVIDGNING AF: VALRÄTTEN, SLUTEN OMRÖSTNING, M. M. Under nu började diskussioner. om en representationsreform hos oss, har det synts oss ej vara ut vägen att meddela en debatt, som i slutet af förra månaden föreföll i engelska Underhuset, rörande vissa förbättringars vidtagande i det nuvarande representationssättet der i landet, syftande på utsträckning af valrätten, sluten omröstning vid parlamentsval, mm. m. Mycket af hvad som yttrades under denna diskussion, eger, mutatis mulandis, tillämpning äfven hos oss, och det kan vara af vigt att höra hvad mognade män, som ingalunda kunna anses representera någon sanscullotism, då de blifvit utsedda af valmän, för hvilka fordras ej så ringa förmögenhetscensus, hafva att säga om t. ex. den så mycket anfäktade personlighetsprincipen. Anledningen till debatten var ett par petitioner om utvidgning af valrätten, hvilka presenterades af herr Sharman Crawford, som dervid yttrade sig ungefär på följande sätt. Han började med att beklaga det inflytande, som aristokratien och jordegarne utöfvade vid parlamentsvalen, och sade, att folket med rätta klagade, att det icke var dess röst, som bördes i Underhuset. Han påstod, att de verkningar, man Jofvat:sig af reformbillen, icke blifvit realiserade. Man hade sagt, att ytterligare reform skulle följa på den åtgärden; men folkets förväntan hade icke blifvit uppfylld. Sluten votering bade blifvit förkastad, utvidgning af valrätten vägrad, ech Jika valrätt för Irländ med det öfriga af riket nekad. Folket klagåde, att det ännu var vissa klasser, som stiftade lag, och att monopolier skyddades. På samma gång som talaren ansåg valrätten böra utsträckas till hvarje fullmyndig man, kände han ganska väl, att vissa inskränkningar måste fastställas. T. ex. alla, som stodo under förmyndare, svagsinta, utan bestämd vistelseort, och fattigbjon, måste uteslutas från rösträttighet; och talaren trodd: vidare, att hvar och en, som gjorde anspråk på rösträttighet, borde någon bestämd tid hafva vistats i det distrikt eller på det ställe, der han skulle rösta. Talarens afsigt vore icke, att utan uddantag lemna valrätt i hvars och ens händer, utan att anförtro den åt ländets förmögenhet och industri. I hans tanka var det ieke nödvändigt, att en valman förstode alla de frågor, som kunde förekomma inom en lagstiftande församling. Det vore tillräckligt, om ban kände och förstod att bedömma karakteren hos den kandidat, som sökte hans röst. Man invände emot en sådan utvidgning af valrätten, som talaren föreslog, att den skulle sätta eganderätten i fara. Til svar på detta inkast wille han endast framställa den frågan, om ännu någonsin engelska foiket visat någon benägenhet att kränka ezanderätten? Talaren nekade icke, att folket skulle kunna blifva så tryckt af orättvisa lagar, att det vore fördigt att hota egarderätten ; men en sådan sinnesstämning vore icke folke:s ållmänna. Ezanderätten vore icke i någon fara från fölkets sida, såvida icke de rike satte sig upp emot folkets rättigheter. Det bästa beskydd för eganderätten vore, att göra folket rättvisa öck erkänna dess rättigheter. Den andra punkten, på hvilken talaren ville fästa husets uppmärksamhbet, var valrättens jemnare fördening, så att den rättade sig efter befolkningens numerär. Ingenting kunde vara mera osammanhbängande, än den nu gällande lagen i detta afsende. Städer och distrikter, som innehöllo en folkmängd af många hundratusen, hade endast samma antal representanter, och, i somliga fall, icke så mångåä, som de minste och obetydligaste köpingar, der valmännen icke utcjorde mer än 2 å 300 persouer. För att afbjelpa denna brist i den nu gällande lagen, ville talaren föreslå landets ihdelande i valdistrikter. Den tredjepunkten, på hvilken han ville fästa uppmärksamheten, var den slutna omröstningen (ballot). Han medgaf, att den icke kunde ans-s såsom ett säkert botemedel emot mutor, men han vore öfvertygad, att den skulle betydligt minska dem, Ett af de stora föremål, som lagen borde bafva i sigte, vore skydd för den valman, som bandiade redligt och samyvetssrannt. Han trodde, att sluten omröstning skulle åstadkomma detta. Ensam vore den måhända ej tillräcklig att förekomma mutor; men om man utvidgade valrätten, förkortade den tid, för hvilken parlamentet valdes, och dertill lade sluten Omröstning, så trodde talaren att mutor sku!le upphöra. — Den fjerde punkten, som innefattades i talarens förslag, var afskaffandet af förmögenbetscensus, såsom vilkor för valbarhet till parlamentöt. I Ciattland våtdes Darlamentsledamätarna nian af