Aftonbladet – 9 maj 1842, sida 3

S 2 Då postverket äger.tvenna ångfartyg, hvilka, c vi icke bedraga oss, för närvarande äro utan sy selsättning, synes det vara skäl att icke lemna ifr gavarande besigtning uten uppmärksamhet, helst d under de båda sistlidna åren icke lärer saknats kl gomål öfver de Engelska ängfartygens flera gång fördröjda resor. tee rEs eee— — Uti den långvariga polemiken, angåenc Freja-redaktionens conduite, har det nu ändtlige och lyckligen kommit så långt, att Freja, efter tuse undflykter, nödsakats äfven för sin publik ostympat Jaftrycka ett stycke ur en artikel i Aftonbladet, mt delst hvars förtydning Freja hade sökt påbörda A tonbladet hafva uppträdt såsom en. champion fc den nuvarande rådgifvarepersonalen. och det i s vidtsträckt måtto, att det hade påstått landets fram tida kraft och lycka endast bero af en yngre ordfö rande i styrelsen, samt af de nuvarande rådgifvarne Hela det aftryckta stycket gör icke en half spa med petit i Freja, och hade således ganska lät kunnat, med en obetydlig afkortning på fortsätt ningarna af novelien Gardisten) eller något an nat kram, införas vid vår första anmodan, hvarige nom Freja hade besparat sig den besvärliga ställ ningen att synas hafva blifvit obligerad dertill, oci att dymedelst uppenbars för publiken, huru mycke det ibland kostar på att bekänna kort. Sedan imed lertid stycket numera är meddeladt, så kunna äfver Frejas läsare deraf inhemta, att i hela artikeln ickt finnes ett spår till den syfining, som Freja vela gifva deråt, utan tvertom, att vi endast ansågo et tillfälle kunna beredas rådgifvarne, i händelse styrelsen odelad lemnades i en tillförordnad regering: händer, under Konungens resa till Norge, att visa om de kunde åstadkomma något. samt att derefter all undskyllan på reservationer eller på någon oföränderlig vilja, såsom hinder mot reformer, vore förgäfves. Sedan detta nu är vunnet, må Freja gerna för oss skrifva öfver den saken de mest ändlösa kombinationer, ju mera, dess bättre. Hennes publik har tillfälle att jemföra, och bvarje förtydning och osanning länder endast henne sjelf! till mehn. 6. —— EKUSRO NR — Atskilliga förfrågningar hafva hos redaktionen blifvit gjorda, angående en sak, som vi ej kunna upplysa; nämligen om orsaken hvarföre det bekanta lullbalansmålet nurhera synes hafva stannat på en punkt, der det chotas af glömskans öfverväkande mössa, såsom en insändare figurligt uttryckt sig. Redan sistulidet år gafs icke allenast Kammarrättens utslag i detta mål, utan besvärstiden hos Högsta domstolen var äfven tilländalupen och åtskilliga underd. besvär hade dessförinnan inkommit. Dessa remitterades till Kongl. Kammarrättens utlåtande, men der påstås nu saken hafva hvilat en rund tid, så att visse af dem, som äro intresserade att fåden afgjord, börjat frukta, att dermed skall gå likalångsamt, som med tillsättningen af postmästareembetet i Norrköping. Det tro icke vi; men hafve imedlerlid ansett oss böra efterkomma den gjorda anhållan, att anspråkslöst framitöra frågan. I sjelfva verket hafva, som bekant är, redan fem är åtgått, sedan balansen först upptäcktes, och det blef sak af genom Finrs död; och om nu 2 å 3 år ytterligare skola medtagas för det slutliga afgörandet, så synes slutet höra hinna att blifva väl öfvertänkt, och kanske äfven en och annan af parterna ytterligare dessförin:nan få tillfälle träda för en annan högsta domstol. Ed intressant jemförelse med denna cause celebre emnar den bekazta: rättegången mot notarien Lehon Paris, för förskingring af öfver 3 millioner francs. Eburu omkring 150 parter deri voro målsegande och lere hundrade vittnen hördes, ble? likväl den saken slut på omkring 4 månader. Ingenting vittnar mera om behofvet af reformer i vårt vidlyftiga rättegångsätt, än den långsamhet i lågskipningen, som deraf ippstår, som dagligen tilltager, och som till en del j kan undvikas med de närvarande formerna, allenstund det är ganska väl kändt, ait domstolarna, indå äro temligen strängt sysselsatta. Men det hinIrar dock sannolikt icke Kongl. Kammarrätten, att ned någorlunda skyndsamhet kunna besvara den frågavarande remissen, om ej några okända omstänligheter uppehålla ett sådant svars expedierande. —LLK—— — På begäran får red. lemna till svar, att je af Linus Hilarion insända manuskripter torde Bar KRA All 8 AR RR