Aftonbladet – 9 maj 1842, sida 1

icke fick öfverge den andres enka. Rosalba! du ha nu varit enka öfver ett år. Du är ung och blom strande, blott tjuguett år gammal; en hel lefnad a tröst och glädje ligger ännu öppen för dig. Uppfyl nu genast min önskan, på det jag snart må öfver bringa denna glädjepost till min saknade Eugene ty det måste ju äfven på andra sidan grafven glädj en sann ocb verklig vän, att se förenadt allt hvac ban älskade högst på jorden. Låten derföre, älskad barn, min bigtfader bredvid min dödsbädd. lägg edra händer tillsammans., . Jag vill icke försöka att skildra de känslor detta tal väckte i de ungas bröst: i Carls föll det som er tändande gnista. Och måste icke Rosslba i sine barns död, i sin makes obegripliga försvinnande oct i uttalandet af hans sista önskan se ett himlens gil lande af hennes fordna, af pligtkänslan besegrade men nu återvaknade och af den döende svärmoder!i helgade kärlek? Redan den följande dagen blefvo de vigda vid der gamlas säng. Det var som hade den hederliga frur endast afvaktat detta ögonblick för att sedan kunn: gå till den eviga hvilan, ty hon afled straxt derefter Knappt var hon jordad, förrän, med en forvagr från Autun, en koffert och ett bref anlände. Kof. ferten, som tillhört Eugene, igenkändes genast ai Rosalba, hvilken det aldrig fallit in att underrätta sig om denna qvarlåtenskap. Med den känsla, hvarmed man betraktar heliga reliquier efter en kär hädangången, genomsåg Rosalba de ikofferten liggande sakerna. Det var Eugånes medhafda kläder. All var der — till och med: vigselringen. Carl läst imedlertid följande skrifvelse: Fru Markisinna! Med varmt deltagande; har jag äran tillställa ej den obetydligare varlätenskapen efter er aflidne man; ty med allt bvad som var af något värde har magistraten tagit befattning. Tillfälligtvis gjorde pmin man och jag herr markisens bekantskap un: