Aftonbladet – 9 maj 1842, sida 1

FR RR RR a han tilldömde honom en yngre sons rättigheter, så att, i det möjliga fall att de andra barnen skulle dö, Carlos då skulle bli familjens arftagare ock öfverhufvud. Till barnens gemensamma förmyndare var Carl Latour utsedd. Testamentet var skrifvet och. dateradt kort efter sedan Latour sett de Lillon i Paris. Så hade då denna ängsliga förmodan öfvergått till fullkomlig visshet. Slaget träffade hårdt, isynnerhet modren; ty ehuru van vid sin sorg ech lugnare till det yttre, hade hon dock icke hittills uppgifvit hoppet att få återse sin son. I alla fall hade han tagit en outgrundlig gåta med sig i grafven. Denna gåta skall dock för mig snart lösas, sade nu den gamla med en förklarad blick, och torkade tårarne ur de halfskumma ögonen. Några dagar framskredo så, som de under dylika omständigheter måste framskrida , — dystert och tungt. Den sjuka kände sig allt bättre, men svagare. En morgon ta lade hon längre och ifrigare än vanligt med sin bigtfader, och då denne aflägsnat sig och hon befann sig ensam med sina barn, yppade hon för dessa att hon hyste en innerlig önskan, efter hvats uppfyllande hon skulle, nöjd och tillfreds, vandra ur; verlden. Barn!v sade hon, jag älskar er båda ömt och innerligt ; och j älsken hvarandra. Skullen j icke veta det, så vill jag underrätta er derom; ty djupare än j anen, djupare än j sjelfva, bar jag läst i edra hjertan. Och så måste det ju gå. Redan började jag oroas öfver en böjelse, som kunde bli farlig för ert ömsesidiga lugn, då försynen tillåter mig att bifalla till eder kärlek och att, då min slägt är utdöd. grundlägga en ny. Gifve Gud att den blefve varaktigare än den förra! — Rosalba! räck din hand åt din makes vän; han är Eugenes broder, ty han är ju min son han äfven. Bröder skola ärfva hvarandra och hos det heliga folk, hvarifrån, vår frälsare härstammar, var det ju seden, att den ene brodren