Aftonbladet – 7 maj 1842, sida 3

sjukdoms giftiga andedrägt. Med befallande ton, ja, med våld, aflägsnade Carl, i samråd med svärmodern, den högt gråtande Rosaloa från de sjuka barnen. Åtagande sig sjelf hennes pligter och delande dem troget med den ihärdiga farmodren, lät han icke afskräcka sig af någon möda och tillvann sig dermed i dubbelt mått den goda gummans tacksamhet. Alla deras bemödanden voro dock förgäfves. Carlos, den såkallade spanske gossen, var den onde som blef räddad. Markisen de Lillons båda barn deremot nedsattes till den eviga hvilan i det närbelägna Kapucinerklostrets kyrkohvalf, och skörden af det lyckliga äktenskapets i glädje utsådda frön var nu endast jemmer och saknad. Men just under bemödandet att för Rosalba mildra denna sorg, framstod Carls kärlek så oförställd, så varm, ehuru icke i ord. Men den var, åtminstone i hans exalterade sinnesstämning, så fri från alla egenoyttiga begär, att den ingaf hvarken vrede eller oro åt modren, som väl märkte dep. Likväl var det besynnerligt huru ödet fogat. och Carl grubblade ofta derpå. Frukten af hans och Rosalbas kärlek var den enda som öfverlefvat förödmjukelsen, under det att frukten af det tvungna och, så tillsägandes, konstgjorda äktenskapet, invigdes åt döden. Det tycktes ju liksom Gud hade funnit ett missbag i denna förening. Så frågade Carls allt varmare blick, och Rosalbas mot jorden nedslagna öga tycktes fråga detsamma. Döden gaf dock härpå ett afgörande svar. (Forts. följer.) ease 7. NN — På Darmstadtska hofteatern kom elden lög den 46 i förra månaden och förstörde en del af bibliotheket och garderoben; eldsvådan hämmades likväl, så att det yttre af byggnaden icke skadades. — I Petersburg skall en fransysk opera-comique inrättas. Sångerskorne Damore2u och Falcon samt herrar Leonof och Hurteaux skola vara engagerade för de första partierna,