Aftonbladet – 7 maj 1842, sida 2

enda hotande och föraktlig blick, störtade han genast i vännens fotspår, ehuru flera gånger uppehålten af den mötande menniskobopen. Men då han hunnit till salan, var den som han förföljde spårlöst försvunnen. ÅAfven fruntimmersmasken var borta. Sedan han nu genomsökt hvarje vrå af den ganska rymliga lokalen, återvände han förtretad till spelsalen, för att åtminstone inte gå miste om Mendessart. Dock hade spelet redan upphört och bankören hade försvunnit med hela sitt anhang, VWVärden på stället blef nu tillfrågad. men denne påstod att han alltför litet kände bankören, hvilken han kallade Mendezo, och sade sig veta intet om hans förhållanden. Man uppgaf dock hvar han bodde och äfven der söktes ban förgäfves; dock inlopp snart den underrättelsen, att den herrn, som om natten lemnat honom Porträttet, hade tidigt på mor: gonen kommit till honom och utom sig af raseri velat ställa honom till ansvar för det ban missbrukat hans förtroende och på ett så skamligt sätt gif: vit en anförtrodd pant till pris åt offentligheten. Efter någon ordvexling hade båda herrarne lemnal Paris. Sednare inlopp den underrättelsen, att de skulle ha sammanträffat ännu en gång och att Men. dezo, som i en duell dödat sin motståndare, Cheyajer de St. Crique, hade rymt, utan 8tt kunna er appas. Den dödade chevalierens familj lät lysa ef. ter hoBom och Carl trodde sig nu icke böra dröja att inför polisen anmäla huru angeläget det var äfven för honom att flyktingen ertappades, ty ban hade sina giltiga skäl att tro, det denne icke hette Menjezo utan Mendessart. Då Carl börde namnet St. Crique, blef det honom venast klart hvems porträttet varit. Denne St. Crijue var nämligen en yngre broder till den man, som hade gift sig med den resande skönheten, hvilren för flera år sedan vistats i Orleans, och med wvilken ban ville att Eugene skulle gifta Sig. Men uru denne nu kommit i beröring med denna dam