Aftonbladet – 4 maj 1842, sida 2

RA rr skall förvandla till en lycklig. Hvarföre darrar du, min dotter, och blinkar åt mig? Denne herrn, ehuru för dig en främling, är det icke för mig. Intet af mina bekymmer behöfver jag dölja för honom. Herr Carl Latour är min sons barndomsvän, han är min andra son, och hans anbliek erinrar mig om en tid då samma förhållande, som nu egde rum, likval omvändt, ty det var då Carl, som sörjdes och eftierlängtades af mska och föräldrar. I Spanien . .. ack, Rosaibat du måtte väl der hafva gjort herr Latours bekantskap? Det var ju för hans skull, som min son då reste till Spanien, derifrån han hemförde dig som brud. Carl och Rosalba bejakade, fastän med någon förvirring, att de kände hvarandra, men den goda gumman gaf ingen akt på deras upprörda sinnesförfattning, utan fortfor att språka med Carl. Denne fick pu veta att Eugåne hade i familjeangelägenheter för flera månader sedan afrest till Belgien. Han hade, två ill tre gånger, skrifvit långa och muntra bref hem, sedan hade på en gång alla underrättelser från honom uteblifvit. Hsns fru och hans mor hade, i deras oro öfver denna tystnad, svrifvit, såväl till hans kommissionär i Paris, som till bans slägtingar i Brussel. De svar de från båda hållen inbändigat, hade ännu mer förökat deras oro. Från Nederländerna hade man skrifvit i förtroende, att han visserligen varit der och i början varit ganska munter och älskvärd, men på en gång visat en svårmodighet, som om någon stor olycka träffat Bonom. Från den stunden hade han så lamt och vårdslös: skött de affärer hyarför han var ditkommen. att han alideles icke kunde nä det föresatta målet. Knappt hade han med fullkomlig likgiltighet blifvit detta varse, förrän ban. utan att ens betyga sin familj en skyldig höflighet, afrest till Pafis. Kommissionären derstädes ville deremot ingenting hafva hört eller erfarit Om mMarkisen allt sedan hans afresa till Brössel. Eugånes mor besvor nu Carl att skynda till Frankrikes bufvudstad, för att der, om möjligt, inhemta underrättelser hvarest hennes son nu befunne sig, eller om någon olycka händt honom. Kansken, tillade hon med tårar, skall ni nu kunna göra hans familj samma vigtiga tjenst som han för några år sedan gjorde er familj.n