vänskap som i kärlek, hade blindt gifvit sig i denna menniskas händer och tviflade icke att Mendezo vore i stånd att uppfylla sin hotelse. Hans bestörtning förstorade den fara hvari han sväfvade, men han sökte dock bemästra den så godt han kunde och ingick i underhähdling med Mendezo. Denne fordrade, såsom vilkor för sin tystnad, en oerhörd summa, hvilken vida öfversteg det kapital Carl kunde disponera, utan att ruinera hustru och barn. Han sökte pruta med den oförskämde, men denne blef vid sitt påstående ochvar deruti alldeles orygglig. Efter en lång strid emellan nödvändighet och ångest å ena sidan, samt öfvermod och roflystnad å den andra, såg Carl sig ändtligen tvungen att till honom förskrifva det han begärde. Det skulle utbetalas, endera i smärre summor, vid vissa terminer, eller ock på en gång, efter längre tids förlopp; det förra ansåg dock Carl vara lättare och bättre. Men hans fiende hade ännu den skamlösheten att fordra ränta på den betingade summan och utsatte derjemte ort och ställe, dit både kapital och ränta. skulle sändas. Äfven. måste Carl i förskrifningen bifoga det vilkoret, att, om: räntan icke i rättan tid erlades, skulie hela kapitalet i och med detsamma anses förfallet, och Mendezo hotade i sådant fall att icke skona honom utarm uppsöka iionom i hans födelsestad, der han ämnade allmänt kungöra hans bragder under vistandet i Spanien. Knappt hade de nu uppgjort saken, förrän en, utanför rummet väntande notarie blef inkallad, och denne skref: genast, efter Mendezos diktamen, den besynnerliga och oerHörda skuldsedeln, bvilken Carl blef tvungen att underskrifva ch med sitt sigill bekräfta. Så snart detta var gjordt, öfverlemnade Mendezo åt Carl den farliga skrifvelsen, hvarmed han hotat upptäcka. honom för Rosalbas slägt, och innan ännu Carl, halfqväfd af raseri, hunnit genomögna den, försvann bedragaren tillika med notarien. Under djup tystnad hade Eugene afhört Carls be