mera att Mendezo var den som förrådde oss; men detta... ack! hvaärföre skulle du icke träffa honom bättre? ... han hade då icke gjort: detta., Hvilket då ? Ändtligen hemtade Carl sig så mycket, att han, i trots af sin vrede, hvilken nästan beröfvade honom förmågan att tala, kunde berätta för sin vän att det varit Mendezo som låtit kalla honom till det hemliga samtalet. Carl nekade icke, att han vid första anblicken af denne man alltför tydligt uttalat sin vrede och sitt förakt öfver att han velat röfva och mörda, Eugdoe, men Mendezo hade tegat och låtit honom storma ut. Hå, hå! hade han ändtligen med ett hånskratt utbrustit, menar ni, att jag är en sådan narr, att jag tyst skulle se på huru ni reste er väg och blef ertappad, utan att jag skulle fordra ersättning för alla de mödosamma tjenster-,jag gjort er? Hade jag då nog af er eländiga vänskap? — Imedlertid hoppades jag att få tala med er och uppgöra affärn i godo. Ni hade nog varit så förnuftig och gifvit mig något, om jag blott fått ett enskildt samtal med er. och jag skulle sedan, liksom förut, varit er vän med lif och sjal. Men den dolkstöt er kamrat gaf mig och hvarvid blodet framqvällde ur mina ådror, förvandlade mig till hans och er oförsonlige fiende. Det är således i sådan egenskap jag nu är här. Honom träffar jag väl med tiden; nu har jag med er att göra. — Säg mig nu: hvarmed tänker ni afväpna den till dödsfiende förvandlade vännen, så att han icke genast går och tillkännager ert falska spel, går och intygar med er egen handskrift, hvaraf jag innehår ett prof, att ni är en äktenskapsbrytare; vidare — att ni, är den som bortröfvat Rosalba, och att er vän spelar komedi, då han säger att det är hån som älskar henne? Ni står ju färdig ått drifva gäck ned religion och lagen? Vet ni då icke att jag i mina händer eger medel att bevisa detta ? Carl fann alltför väl att han, lika oförvägen i