Aftonbladet – 2 maj 1842, sida 3

drade riksdaler, Hammarström för minst två tusend ex hundrade riksdaler och Laurell för fyra tusend mhundrade riksdaler stånda tjufsrätt, ssmt döme Helistrom, Hammarström och Laurell, hvilka, Kigs ratten veterligen, ej örr för tjufnadsbrott undergå bestraffning, att, i förmåga af 40 kap. 4 missger ningsbalken, Konul. förklaringen den 23 Mars 480 och Kongl. förordningen den 20 Juni 4844, för för sta resan stöld till namnde belopp, böta detsam ma tredubbelt, Hellströn med ellova tusende sju vundra riksdaler. Hammarström med sjutusende åt :shundrade riksdaler samt Laurell med tretton tu sende femhundra riksdaler, allt banko, eller, vi bristanuve tillgång till böterne, hvardera undergå tju znåtta dagars fangelse vid vatten och bröd, sam dessutom ä en söndag i Jakobs församlings kyrki stå uppenbar kyrkoplikt: börande Hellström, Ham inarström och Laurell derförutan, hvar för sig, i de: mån som det belupp, hvarför hvar och en blifv sakfalld, förhåller sig till hela den stulua summan ersatta må:seganden hvad af de stulna penningarn icke kunnat tillrättaskaffas. Vidare har e.s.ot förre Handelsbetjenten Johansso1 blifvit anmäldt det han, under förr n-maode tid vi ststs tillsamman med Erikson, H-llström, Hammar ström ocb Laurell och således icks bo-dt undgi all tåga närmare kännedom om Erikson och des beteenden, samt dessutom åt Laurell vexiat trenn af de sediar å Femhunarade Radar Bio, hvitka Laurel doc: utan att Johansson bevisligen derom egt kän nedom, af Eriksson emottagit; men som Johanssor 1C-e kuonst öfvertyzas att hafva med Eriksson vex lat någon större sedel eller ens sett honom någor såsan innehafva; alltså och ehuru Jshansson, son så han, en!igt hvad redan är nämnat, med nyss ofvan Demalde tillalade standigt vistats tillsamman, sanno likt lärer hafva blifvit af dem underrättad om Eriks sons forbållanden, finner Krigsratien honom likva icke, emot sitt nekande, kunna till ansvar i måle fattas. Hvad hirnäst beträffar Nirings-idkerskan Bergfalk så nar väl mot benne förekommit det hon vid åt ssinliga tilfällen af Eriksson i förvar emottagit uta de stulna penningarne till ett be!opp af Två Tusen se Sextio Rir Sexton sk. Bko, men som hon ick kunnat på aågot sitt öfvertygas alt hafva deras stul na egenskap afvetat, utan deremot blifvit a Eriks som underrättad det han vunnit dem på spel, hvil sen uppgift erhållit trovärdighet deraf att Eriksson som förut å Berkfalks Näringsställe fått kunskap or Laurels och Johanssons närbelägna spelklubb, vic tvenne af de tillfallen hän lemnat penningar tit Berg falk, Omedetbart från nämnde spelklubb till N rings stallet ansommit och så väl då, som när han för öfrigt !emnat penningar till Bergfalk, i flere perso. vers närvaro bögt surutit öfver sina spelvinster, hvil. sa B-gmon och Nybolm vid serskitda tilifallen af. ven vitsordat, äfvensom Eriksson yttrat farhåga de: hans spetsour kunde vinda sig och att vom har sann de ofrige spelarne kunde blifva onda på ho. nom. hvilka föregifvanden och yttranden, jemte flere dylika, latt kunoat missleda Beryfatks omdöme anzsende E-ixssons åtkomst till pecningarne, ehuru beloppets betydlighet dock kunnat till misstanka der. utinsan gifva anledning; allts? finner Krigsrätten skäligt Bergfslk från ansvar frikaona; afvensom Rät ten anser hvad emot betjenten Bergman meachinisten Nyholm, betjenten Johansson samt pizorne Lund sten, Lunstho!m och Swedin under ransskningen före. kommit icke kunna till något ansvar föranleda, dock åli.ger det hustru Bergfalk att waf de afvenledes hos henne anhållna Trehundrade Sjuttis Rir ader ton sk. åtta ruost. Bo, hvilka bon förmalt vara hennes tillhörighet, och hvilka, enär hvarken målsegan den eller öfrige vederbörande denna hennes: uppgift bestridt och något bevis om motsstt förhållande icke eller förefinnes, hustru Bergfalk, om annat laga hin der derför icke matter, bör återrekomma, — till hr Överste Kammarjun:arenr Feiherre A :etsvärd utgif va ej mindre Tvåhundrade Rar Bko, som hon med Erixssons medgifvande lånat af den i hennes förvar temnade summar, än ock Fem Råar Sexion skillingar Bo, utgorande, jemte Tio Rdr Bko, hvilka pigan Lundsten fört tin Koogi Poliskarmaren skall haf va inlemnat, det belopp Lundsten samt pigorna Lundbolm och Swedin på god tro af Eriksson emot vagit, men sedermera förkarat sig villige att till ratte egaren återgtalla, och enligt Bergfa ks eget med sifvande finnes inbesripet under ofvanberorde Tre hundradesjuttio Rdr Aderton sk. åtta runs!. Betraffande slutligen den af vice Häradshöfdingen O.car Montelius gjorda hemställan, angående utgifvande och fördelning af en belöning, som vice H:radshöfdingen formält sin hufvudman, herr Överste Kammarjunkåaren Friberre Adelsvärd hafva utfäst för ien som upptäckte gerningsmannen af forenäm de hos herr Friherren och Överste Kammarjunkaren öröfvade brott och tillrättaskaffade de stulna pen ningarne, samt Guldsmeden C. J. Hultboms gjorde yrkande att af s-mina beiöning komma i åtojutande, å finner Krigsrätten sig icse tillkomma att i dett: hänseende meddela något utlåtande, utan må veder var nde talan derom serskildt i !aga ordning efier pefogenhet avhingig söra och utföra. — mm—— — Gårdagens första maj ögtid på Djurgården var icke utan ett litet rabulistiskt oväsen, utanför Vauxhallen, der en mångelsga ofredades ar mobben. anh hannos Varnar flacstar arch kbaAarpar nlindradac nach