Aftonbladet – 2 maj 1842, sida 2

men äfven här visade sig Eugånes lugnare karakter. Osktadt han befann sig i en belägenbet. så vådlig icke allenast för hans egen säkerhet, utan ock för hans reskan raters, sjönk dock, efter midnatten, en lätt slummer öfver hans ögonlock. Denna hade väl icke räckt lång stund, då han hastigt spratt upp vid ett sakta buller, som om någon hade knuffar emot bordet, hvarpå skrinet stod. Hen öppnade ögonen: nattlampsn hade brunnit ut och slocknat. och vid morgonens första gryning, som svagt träng de genom mörkret, eller snarare förblandades dermed, trodde Eugene sig se en mensklig gestalt, som nalkades sängen. Hvem är det? ropade han och reste sig upp. Tyst, sennor, hviskade lugnt och sakta en djup stämma. Jag ruskade på bordet för att väcka er. . . Er väktare sofver. Med fara att väcka honom har jag vågat gå in till er, för att göra er en vigvig tjenst. Till er vän kan jag icke komma och det är icke heller nödigt; han har väl för er näm.t namnet Mendezo? Han tystnade för några ögonblick. Vidare, sade Eugåne, med lugn ton. Jag var i donna Inezillas hus, fortfor Mendezo, ndå den olyckliga upptäckten gjordes alltför bittida. Jag fruktar, min herre, att ni har förrädare bland ert folk. Nog af — då jag ingenting annat kunde göra för min vän Latour, erbjöd jog mig att vara alguazilen följaktig. Jag hade kanske kunnat afböja faran, men Rosalbas dåning förderfvade min plan. Ännu står jag, så framt ni kan tiga, helt och hållet till er tjenst. Har ni papper som kunde blifva er farliga, eller penningar, dyrbarheter, så förtro dem åt mig, ty om sådant kommer i rättens händer, så återser ni det aldrig.n Den första rörelsen inom Eugånes redliga bröst var att tro hvad främlingen sade, men innan han änpu hunnit besinna sig, framträdde denne til! bordet. Icke sannt, sade han, här står ert res