Aftonbladet – 2 maj 1842, sida 2

schatull, det skall jag taga med mig. Han hade icke hunnit säga mer, ehuru han redan lade sin hand på skrinet, då han studsade tillbaka vid Eugånes dundrande halt! Denne hade bemärkt handgreppet, och den otåliga ifver, hvarmed Mendezo ville bemäktiga sig skrinet, väckte genast hans misstanka. Icke ur fläcken;, sade han med barsk röst, jag har genomskådat er. Tyst, tyst då, för Guds skull, hvisksde den okände, i det han å nyo ville närma sig sängen. Låt mig hviska vid er ett par ord; de skola öfvertyga er. I det:a ögonblick fattade Eugene, som hade ansträngt sin synkraft för att i mörkret kunna följa och bemärka främlingens rörelser, hastigt kring hans handled med den venstra handen under det han med den högra vred en dolk ur hans hönd. Åt helvete med dig, lönmördare! ropade han nu och stötte med dolken efter bofven. Det förekom honom som han träffat, men han visste icke hvar. Han hörde honom blott doft frammumla dessa ord: Det skall ni betala.x Då uppstod ett buller utabför dörren, högljudds stämmor hördes i det yttre rummet och flera Per soner inträdde med ljus. Men den sårade var, på ett obegripligt sätt, försvunnen och Eugene hel allena i rummet Vakten utanför dörren, bvilken vid ropen inne i rummet, varit den första som kal lat på hjelp, hade icke sett någon komma ut; mer nedanför sängen var blod och Eugene höll änn dolken i handen. Alguazilen inträdde straxt derpå och uppförde sig nu vida mera befa!llande än förut Han bemäktigade sig genast det omtalade res-scha: tullet, dock icke förr än Eugåne, hvars stolta och allvarliga hållning inverkade äfven på denne. fåt! sätta sitt sigill derpå: Oförtöfvadt anträddes DU resan till Granada, bvarest allt var beredt till deras emottagande. Här tycktes man, bättre än A!guazilen, vara öfvertygad om Eugånpes medbrettslighet i