Aftonbladet – 30 april 1842, sida 3

ee — Uti staden Boulogne sur mer i Frankrike har nyligen en ganska intressant rättegång varit anhängig ernellan Fransyska poststyre!sen å ena sidan, ech Engelska morgon-tidningarna Morning Chronicles, Mornina Heralds och Morning Posts ombud å den andra sidan, i anledning deraf att poststyrelsen väerat nämnde redaktioners kurirer fri passage med deras korrespondensartiklar från Indien. Det för en frammande lässre egentiigt märk!iga uti denna rättegång. som å Jurnalrezsaktionernes vägnar fördes af jen berömde Fran:yska advokaten och deputeranden Berryer, ligger i de sifferdetaljer som för tillfallet uppgifvss och som visa hvilka enorma kostnader de Engelska tidningarna äro j stånd att göra, endast för att få sina nyheter några timmar tidigare, än den vanliga posten, semt hvilka gigantiska etablistemanger de äro i sitt fack. Det är förut temligen allmänt bekant. att en darzlig ecge!sk morgontidning icke allevast har sina referenter öfverallt, der någonting anmärkvingsvärdt händer, t ex. i båda parlamentebusen, flera på hvardera stället, vid offentliga möten oCh middagar, på alla teatrar, vid domstolarva, m. m. och att alla desse måste vara ickse bloit snabbskrifvare utan ock skickiige stilister, för att inom några ögonbick kunna redigera hvad de anteck nat, så, att det i ett vårdadt språk och sammanhang må ett par timmar efteråt kunna framträda för publiken, samt vidare, ait de bålla egna korrespondenter nästan i alla länder och skicka sådana öfverallt dit några märkligare bändelser passera. Men af den ifrågasarande rättegången ser man nu serskildt de ansträngningar. som göras för att få brefven till sig så hestigt som möjligt. Shlunda fick man deraf t. ex. veta, att de först och främst bafva korrespondenter i Bombay och Calcutta samt Ksbul i Asien; att desse skicka bref och tidningar med ångfartygslägenheter och vidare den nya vägen öfver Suez till Alexandria, dar de hafva ett ombud. Denne expedierar vidare öfver Malta nyheterna jemte sina egna bref till en hufvudkommissionär i Marseille. Denne åter äger nu uppdrag att genomse allt som kommer hoom tillhanda; och om detta icke är af berydenhet, så skickar han det på vanliga posten till London; men om depescherna innehålla nyheter af något mera vigt, så afsänder han ridande kurirer. För detta ändsanål! äro en mängd personer serskildt anställde och stationerade på vären till Paris och vidare ill Boulogne, och detta allt för att kunna färdas så ort att åå den vanliga nya Malleposten, som likväl åker ganska fort, passerar 404 timmar på vägen, så framkommsa deras ridande kurirer på 67 timmar till Paris, gå derifrån genast vidare på samma sätt till Calais, och der håller en annan kommissionär alltid en åvgbåt i beredskap för öfverfarten till Dover, derifrån de äro i London på 4 å 3 timmar. Härigenom har det stundom händt, ait de Indiska nyheterna, hvi!ka isynnerhet på den sednare tiden varit för Fngelsmännen a så mycken vigt, kunnat komma affärsmän och publiken tilihanda genom tidningarna halftanna dygn innan den vaeliga posten inträffat. Detta hade nu Franska poststyrelsen hindrat, och häröfver beklagade sig Hr Berryer myciet, sökte visa obilligheten deraf då de oaktadt sin egen kostnad dessutom betalde portporto för sina paketer samt framställde sannolikheten deraf, ait hindret förnämligast skulle tillkommit genom insinuation af Baron Rothscbild och några andra af dessa omätligt rika bankirer, som äfven hålla kurirer för sin räkning, för att på grund af dymedelst bekomna tidigare underrättelser om tilldragelserna i Orienten, än mängden äser, kunna me! framgång styra sina operationer i statspapper. Rättegången var, vid förra Eogelska postens ankor st bit, ännu ej aslutad. — SÄTTMACHIN. En engelsk tidning, Hull Advertiser, berättar, att en vårelandsman, förre ryttmästaren vid lifgardet till häst, herr Rosenborg, hvilken både före och efter det ban lemnade Sverge, sysselsatte sig mycket med mekaniska uppfinningar, pyligen gjort en sådan af en mechin, att verkställa sättning af stilar till tryck. Sådana berättelser pläga oa vara mycket ytliga, men redaktören af Hull Advertiser påstår, att han sjelf sett machinen arbeta, och att en person med dess tillhjelp med spelande på ett dubbelklaviatur af 90 tangenter kan sätta så mycket, som annars 6 eller 7. Hr Rosenborg var nu sysselsatt med konstruering af en afläggningsnachin. — ÅNEKDOTER. Om den nuvarande Biskopen i GG suft Doktor B— har man följande berättelse från den tid, då ban änna var lärare vid stiftets gymnssium. Den i mer än ett afseende utmärkte mannen delar det öde med flera lärda att understundom vara något distrait. En morgon under bangs lärovecka hade han, som flera morgnar märkt, huru glest besatta bänkraderna voro, medvagit sin ketalos för att få utrönt, hvilken a? gymsisterna, som gjort sig skyldiga till försummelse af vönen. När denna var slutad, framtog derföre B— sin katalog och började ropa upp. AA? — abest — B? pabest — C? — ;sibesty) — D? — abest och ahest hette det för ännu ett halft dussin namn. Nu blef B— märkeligt ond, slog näfven i katedern och höll ett långt och vackert förmaningstal, deri han hårdt apostroferade de frånvarande ynglingarne A. B. C. D. c. Slutligen fremuäddel gymossinotarien vördnadsu It till kathedern, och besvarade talet. med den för B— oförmodade invändningen, det de så strängt apustiroferade voro fullkomliat ursäktade för sin bortovaro. i thy att A. vore numera bug-) nad med en komministratur i södra ändan af stiftet, B. vorden skollärare i en stad på 40 mils afstånd C. med döden afgången, och D. liggande pro tempore i Upsala. Hsad siger ban? ropade B— och fann nu vid närmare efterseende, att han tagit med sig en katalog, gom var jemt 40 år gammal. Flat smög han ur katbedern, och från mer än en munter ynglings lappar jöd eter honom ett sakta: Det ver lå märkeligt ock!. hvilket var B—s favorituttrycu. En annan gånz då Biskop W— ärnade sig till B— på besök, träffade han B— i portgången, men sysselsatt på ett satt, alt han ej genast kunde baneventera sin förman. B— fena sig dock, på sitt sätt. och glömsk af tid och rum, bad han i böfliga och artiga ordalag Herr Doktorn och Biskopen vara; god och sitra ned så lane. Biskopen log åt anbudet, u:an att dock finna rådligt, att gå in på propositionen. — På Gottland är en kyrka, som heter Björte, hvars trätorn blef, för nära ett seke! sedan, tjäradt; öfver hvilken operation dåvarande Pastor lät i syr blan illa fx Sanda Ffilmme sta uvndarvättaln aa j I