Aftonbladet – 30 april 1842, sida 2

örra nedslagenhet tycktes på en gång hafva för ;vunnit. Hans lifsandar vaknade på nytt, hans kinder färgades åter och han började visa en heslutsamhet, som skulle förvånat Eugue, om han icke varit van vid sådana vexlingar i vännens karakter. Snart voro de båda öfverens om planen. För alt kunna underlätta den unga I ckans flykt ur moderns hus, tänkte Carl bejena sig af en äfventyrare med namnet Mendez2o, hvilken, som han sade, hade bär i Granada just kommit i hans väg; det var denne, som från början tillställt de hemliga mötena med Rosalba. Denne Mendezo var en ännu urg man, eburu något äldre än Eugene och Carl; han var, enligt dennes beskrifning, af naturen oegennyttig och godsint; men han var främling der i landet och Carl bade ännu icke kunnat utforska om han sar spanior eller fransman, ty han talade båda språken med lika färdighet. Imedlertid var han mycket bekant i staden, der han en längre tid uppehållit sig och hade förstått att vinna inträde i många aktningsvär da hus; isynnerhet var han väl upptagen bo: donna Inesilla, Rosalbas mor. Han drog upp och ställde bennes klockor, ett i hennes tycke ganska vigtigt göromål, och förrättade, till den gamla damens stora tillfredsställelse, månzahanda uppdrag, ty han hade en märkvärdig färdighet 1 alla slags småsaker, hvarigenom han förstod att göra sig omtyckt, nästan nödvändig. Af den äldste sonen, med hvilken han deltog i kemiska experimenter, hade han blifvit införd i buset. Carl, som ofta råkade denne man, hade, med sin lätthet att fästa sig vid hvem som helst, fattat förtroen de till honom, ja — så oinskränkt, att han till