Aftonbladet – 30 april 1842, sida 2

— vueevww—. ..;7—— :—. .— X — och med yppat för bonom att han var gift Det var till denne sin förtrogne som han nu, vid detta brydsamma tillfälle, ville vända sig icke tviflande att ju Mendezo skulle hjelpa honom vid Rosalbas bortförande. Menadezo svek icke hans förhoppnoing; men han betingade sig det uttryckliga villkoret, at! Rosalba icke sku!le hafva ringaste aning om alt: han medverkade till hennes flykt; han ville som han sade, i händelse af någon oförsigtighe å hennes sida, icke gifva sig till pris åt de led. samma följderna. Derefter ställde han så till att de älskande fingo ett snart och afgörand: möte. Rosalba ville alldeles icke rymma från sö mors hus; med en ihärdighet och en ståndak tighet, ovanliga hos ett sådant barn, vidhöll ho: sitt nekande till detta steg, tv hon hoppades att den, som sagt henne så många smickrand saker och för hvilken hon uppoffrat allt, ick skulle tveka att inför altaret räcka henne hen den. Carl var nu nödsakad att för henne af slöja den rysliga sanningen, han måste vis: hevne den gapande afgrund, vid hvars bräde hon stod — han måste göra henne begripligt att hon hade ingen hjelp, ingen upprättelse at vänta — endast misshandling, vanära, fängelse ja — kanske döden. Förkrossad, knappt i stån: att tala, att tänka, att röra sig, gaf bon ändtli gen vika för förförarens stormande böner — de var ju ingen annan utväg. (Forts.) An — EN OLYCKLIG FÖLJD AF KOKETTERL Er fransyss tidning innehåller följande: En beklagans. värd och högst ovanlig tilldragelse inträffade nyliger