Aftonbladet – 30 april 1842, sida 1

ban skulle ju på det sättet få honom med sig hem. På det enträgnaste had han honom yppa allt. Jag är förlorad, jag är olycklig för all rain tid, säger jag dig, ropade Carl med förtviflans åtbörder. Tänk dig det förskräckliga .... tänk dig, Enggnae.... ol! jag hade ingen aning derom ... Eugdnel.... Hon.... hon bär under sitt hjeria en pant af vår brottsliga kärlek. i Himmelens Gud! det fattades blott dettalp ropade Eu,dae, för första gången bragdt ur fattning. Du afskyvirde! ända till den grad har du kunnat bedraga, missleda den arma, oskyldiga flickan, ty det är hon, Vid Gud, Carl, det är hon, i trots af din djefvuiska förförelse. Så rysligt kunna icke dessa menlösa anletsdrag ljuga. Du, du har med dina förrädiska ord insöt henae; du är en skäodlig förförare, en ..--han tvårtystnade. Tala icke ut det förskräckliga ordet, det förfärligaste som språket har. ropade Carl, alldeles tillintetgjord. Jag vet att jyg färtjenar allt hvad du kan Siga, men... bom jag ock skulle lida den smärtsammaste död, så ville jag det gerna för att rädda henne. Föreställ dig huru den skenheliga wodero, de stolta bröderne skola blifva till mods när de få veta .. . Himmel! de skola misshandla den olyckliga, och om hon öfverlefver : den förfärliga katastrofen, skall bon inom ett klosters Murar få borctsucka hela sit lif.n Hr Har duy,, frågade Eugene, rysande, bar. du. upptäckt rätta förhållandet för henne? Vet hon att du är gilt? : : ee Hon vet det ännu icke, svarade Carl. Kunde