Aftonbladet – 27 april 1842, sida 3

— Redaktionen af Freja har, för att genom en diversion komma ur det genanta behofvet att svara på Aftonbladets oförgripliga spörjsmål. med anmodan att hon må jemka ihop sina många olika tankar i represontationsfrågan, m. m., börjat tota till ett försök till en moträkning med Af:oabladet, till det sednares öfverbevisande om dess aristokratiska tendens. Detta är ett ganska tacksamt arbete, i så måtto, som allmänheten har den hugnaden att för tjugonde eller trettionde gången få höra talas om en artikel, som råkade komma i Aftonbladet en dag år 1840, vid ett tillfälle, då redaktionen icke var i staden (läsaren täckes observera att Freja för några dagar sedan uppfann detta lyckliga sätt att komma ifrån hvad som stått i en tidning: redaktionen var bara icke i staden!!), och hvari tre personer, herr Richert, friberre Tersmeden och friherre Stjerneld (före upptäckten af kabinettskassa-affåren) rekommenderades till bildande af en ministör. Härvid anmärke vi nu blott, att i artikeln ej sades, att desse personer skulle, sjelfve bli rådgifvare, och att man ganska väl kan konsultera om en ministeåres formerande, utan att sjelf inträda deri. Så begriper t. ex. hvar och en, att om H. M. Konungen en gång skulle falla på den orimliga tankan att rådfråga Frejas redaktör om bildande af en sådan ministöre, så kunde det väl i alla fall aldrig komma i fråga, att denne redaktör ejelf skulle bli minister, åtmin stone om icke annat än rolighetsminister. För äfrigt får den ifrågavarande artikeln gerna stå för vår räkning: den innebåller ingenting aristokratiskt. Mera karakteristiskt är dock Freja-redaktörens försök i gårdagsbladet. att visa, att Aftonbladet under riksdagen i hemlighet skulle velat gynna kabintskassans betalning. Olyckligtvis trampar han här såsom uti en murbrukslår, så att svetten står af pannan, för att, genom sammanältande af nägra egna osanningar, med en falsk tydning af Aftonbladets förhållande, i afseende på återremissen af ka binettskassefrågan, få ihop det hela till ett compositum fixtum, att dermed hvitmena publiken; men allt förgäfves, materian är honom här för seg. Vi gratulera till fortsättningen af detta arbete. Stac