Aftonbladet – 26 april 1842, sida 3

sköna anblicken af Innocence mötte mig, der hon stod och virade en krans af de gula antirrhinerna, hvilka ymnigt vexa deruppe. Gör dig lög ifrån den hårda handen, han för dig i förderfvet, sade hon och sträckte kransen emo! mig. Ser du, din krans är snart färdig; kom derföre till migl Men bar:kungen höll mig fast, jag kunde ej taga ett steg emot henne. Det var en ryslig bild af lifvet: det sköna målet var mig så nära, men ödet grep mig och vände mina steg derifrån. Beskåda denna hulda flicka,, sade trämannen hon skall blifva din jemte alla Kärnans skatter derest du med mig störtar dig ned för tornet. Vi viana båda derpå: du blifver lycksalig i lifvet och jag ändtligen lycksalig i döden. Nu lyfte ban mig upp i sin skrofliga famn, tog några steg mot randen afafgrunden och höll mig deröfver. Eno sten lossnade för hans fot och föl!; jag trodde mig märka huru den sprang i stycken derne: re. Så skuile afven j2g krossas. Det svindlade för mina ögon, svettdroppar runno från min panna. Jag öppnade läpparna för att åkalla flickans namn, såsom non anbefallt mig då jag komme i fara; men oakadi alla ansträngningar kunde jag ej frampressa ett ljud. Nu kasta vi oss ned! sade barkkungen, som böll mig alltjemt öfver djupet, och upphäfde dervic ett hemskt skratt. hvilket jag tyckte besvaras ifrån det inre af Kirnpan. O Gud, rädda honom! hörde jag flickan bedjs och i detsamma lossnade min tungas band; jag ut sade ändtligen med bög röst namnet Innocence ..-:Du hade en svår dröm, stackars Georg! förnan jag nu en välbekant stämma. Jag blickade upp oci min syster stod lutad öfver min säng. Ack, jag ha de endast drömt! Jag befann mig i det kära trefli sa hemmet, och den friska morgonvinden, som ström. made ir igenom ett öppet fönster, svalkade snar