Aftonbladet – 26 april 1842, sida 2

frågan rätt, om jag försäkrat: Nu, nu bar jag funnit den! Jag skulle äfven tillagt: Men hvem är du, underbara sköta väsende, som känner mina hemligaste önskningar? Men då — förlåten mig det, mina läsarinnor, och skratta icke deråt, du unga elegsnt, — då besvarade jag frågan med-nej. Men detta svar stötte henne icke, hon smålog åter och skakade lätt på bufvudet. N3, jag skall derföre blifva dig behjelplig att uppsöka skattenp, fortfor bon; endast du lofvar att vara mig af hjertat undergifven och lyda mig i allt, nu och framdeles.n g Tala, tala; hela mitt lif tillhör dig, sade jag nu och började förstå henne. Hvad skall jag göra? frågade jag. Såsom jag sagt: lyda och vara trogen ! svarade bon med pekfingret på läpparne. Gerna. ty du är vacker och derföre god; det är lätt att lyda dig.p Ser du! Du erkänner mitt välde,, återtog hop. Men detta välde är mildt såsom ett gaz hvilket du ville kasta öfver t0sor.: Akta dig att icke vingarne blåse derpå och törnet söndersliter det lätta nätet... Ännu är jag din goda engel och bistår dig; när du åkallar mitt ramn. Jag heter Innocence.r De sista orden uttalade hon i en hviskning och förde sitt ansigte närmare till mig. Det låg något så smekande och lent i hennes röst, blickar-och rörelser, att jag, allt mera djerf, lindade min arm om hennes lif och stådade djupti hennes öga. Det var en klarblå himmel; i hvilkens gslighet jag för första gången blickade. Men denna ställning varade blott en sekund; hon ejorde sig lös och flydde, men vid dörren stannade on, vände hufvudet emot mig och sade, mig till röst: Jag kommer igen, Georg, jag kommer igen! Och nu försvann hon hastigt. Jag tog ej ett steg utt förfölja, men dröjde qvar i underliga tankar. Hvarföre uppeböll sig detta lätta väsende, så o