Aftonbladet – 26 april 1842, sida 2

hoppning att blifva lyckligare i nästa våning. D jsg kommit midt i trappan, hörde jag uppifrån ljud en vacker melodi. Det var icke toner af metall, så som jag hade önskat, men det var metall i tone en klangfull qvinnoröst, hvilken slutligen behaga de mig så väl, att jag smög: tyst på tå för a ej förlora något af sången. Ledd af denna kom js nu till ett rum, större och ljusare än det jag had lemnat. I fördjupningen till en af de fönsteröppningar elle rättare gluggar, hvilka gåfvo rummet ljus, stod en un; flicka med ansigtet vändt ifrån mig. Hon hade upp hört med sången, ty att hon varit sånsaripnan to jag för gifvet. Hon stod i, lutad ställning. denn böjning var lätt och smidig, hennes gestalt mjul och välbildad. Guldgula lockar föllo ymnigt krin bennes axlar och ned på den snöhvita drägt hön bat Denna ver tätt sluten till halsen, lemnade armarn bara och föll i rika smakfulla veck; det var ej modern men deri låg något idealiskt, som gjorde ett behag ligt intryck. Den lillå armen var så rund. och fy! lig, att jag dervid ovilkorligen. kom att tänka p kärlekens örngotty, såsom jag nyligen. hade läst Axel. Hon hörde mig icke, jag hade: således tid a: betrakta henne, men vid ett steg jag gjorde i det gen ljudande rummet, vände bon sig om, och jag stannade stum och förlägen. Hon fästade på migen blick si sä!lsarit skön, och ett leende spelade på hennes läppar i det bon gaf rig ett teczen att nalkas. Jag vigade ickö — jag var ännu ej femton år, och ehuru jag redan älskade att betrakta. det vackra, var jag lik väl blyg för flickor, isynnerhet så här ensam, öga under öga, med en ung skönhet. Hon såg mitt bry deri, iläda mot mig med lätta steg, fattade mig handen och förde mig till fördjupningen, der hor bad mig sitta ned bradvid henne. Du söker en skatt, Georg,, sade hon med sit täcka småleende; säg, har du funnit den nu? Vid mognare ynglingaår skulle jag kanske besvarat