Aftonbladet – 25 april 1842, sida 1

KÄRNAN. BARNDOMSMINNE AF GEORG, I. En af Sverges gränsstäder, som eger den skönaste belägenhet, är onekligen det lilla Helsingborg. På ena sidan är Öresund med sin lifliga sjöfart, på den andra en ås med sina trädgårdar. Här har man långa trappor att klättra uppföre, eller slingrande gångar att lustvandra igenom; man kommer så från den ena terrassen till den andra, tills man öfverst på höjden befinner sig vid små paviljonger eller lusthus. Dessa omgifvas nästan alla af blomsterparterrer, och många äro försedda med sin flaggstång på taket. I en sjöstad vill man äfven på landbac: ken icke sakna svajande flaggor, och Helsingborg har dem derföre äfven. Hvem vet om ej stadens unga döttrar sjelfva broderat någon sinnebild på dem, ty de älska trädgårdarne och bidraga fördenskull till deras prydnad, liksom de fordomdags sköna virkade skärp åt sina älsklingar. Sedda från sundet, gifva de en vacker anblick, dessa gröna höjder med sina fredliga kasteller, om de flaggprydda lusthusen så få benämnas, men skönare är likväl den utsigt, söm ifrån dem bjudes öfve sundet och till det danska landet. Jag hade när: sagt det främmande landet, men så är det icke län gre, gammalt agg är borta, fördomen skingrad, vän skap och förtroende råder emellan de nära gran narna, sundet skiljer icke mer, det förenar de båd folken. Och, i tankan häraf, njuter du så mycke mera af den vackra tafian, du bar framför dig. Men när du slutat att betrakta denna och igenon fjerrglaset tagit i närmare ögonsigte den stolta se glaren, som saluterar danska fästningen, eller sj vida du icke heldre lägger dig ned på den grön planen ibland dess välluktande violer, eller dröje vid den porlande källan under lindarne, eller kan bända aldraheldst vill uppehålla dig hos någon drya