Aftonbladet – 23 april 1842, sida 3

DHBIerEAR SES FF VB Uv MISSSVLRAVS VVS SEA UM MVM annan af de instängda sångfoglarna slippa ut. — Hr Häradshöfdingen Andreas Möller ha begärt rum för följande i tidningen: Till Redaktionen af Aftonbladet! Den korta notis om det så kallade Utömålets utgång, som Advokatfiskalen i Tullverket, Hr Legerlöf, i gårdagsbladet infört, påkallar några väsendtligsa rättelser, på det almänheten ej må missledas genom ett påfund af ovanligt dumdristig ert. Att, såsom Hr Logerlöf uppgifvit, to!f personer blifvit till mer och mindre ansvar fällde, är er dikt, löjlig genom sin grofhet. Blott en enda är fälld till ansvar i saken; och denne var, besyn nerligt nog, just Hr Lagerlöfs synliga och förnämsta stöd nästen under hela rättegången; i följd hvaraf ock den sällsama händelsen inträffat, att domsto Jen nödgats fälla denne person, såsom med fulla skäl förvunnen, utan att kronans aktor, elleribeslagarpe, sådant yrkat! För öfrigt äro blott fyra fällde till ansvar, hvar ibland ingen af svearanderre. Alla fyra äro nemligen villnen. Tvränne af dessa äro dömde såsom menedare, emedan de vittnat falskt för att under stödja herr advokatfiskalens käromål. Hafva dessa enfaldige personer begått detta af egen drift? Eller har någon förledt dem, och bvem? Den emot hvilken de vittnat, och som från första början enständigt yrkat deras — af advokaifiskalen lika ihärdigt bestridåa — förvisande till presterskepet, kan vä! icke rimligen misstänkas. De endra tre vittnena dömdes till böter af 6 Rdr 32 sk., emedan de, a! farhåga att sjelfvo indragas i målet, sökt förtiga att de biträdt med konfiskersde godsets forslande. För öfrigt har ingen blifvit fäl!d till mer eller mindre ansvar; och huru vill då H: Lagerlöf försvara sin seger-bulletin, omtalade icke mindre än tolf slagne, oberäknadt en edvotatfiskal, som funnit sig bögligen sårad. Hr Lager!öf och dess gynnare hafva fulla skäl, att med den fordne fältherren utropa: en sådan seger till; och vi äro förlorade. Genom Aftonbladets berättelse, under början ef sistlidne året, är bekant, att jag, från målets början, egentligen inställde mig såsom ombud för grufförvaltaren Forsman, mot hvilten åklagaremektens o perationer särdeles ifrigt voro riktade. Hr Forsman är nu, i alla hänseenden, af rätten frikänd. För de andra svaranderre, till större delen fattige personer ef erbetsklossen, blef jag, såsom Hr La geriöf väl minnes, ombud, i synnerhet af den orsak, ait de flesta, boende i sttro skärgården, ofta, särdeles under strängare årstid, kunde hindras från perscnlig inställelse, hvarigenom, i brist af ombud, s2bene, af alla önskade, oafbrutna fortgång skulle mött stårigheter. Att jag slutligen åtog mig att, i en enda skrift och i ett sammanhang, afgifva glutförkl:ring å sarnilize de enklagades vägnar — med undarnteag ef Hr Logeriös skyddling som fälldes till bö ter af 23508 Rår 32 sv. Bko — skedde äfven för att, så mycket på mig berodde, förenkla och förkorta ga rättegån en. Att åtta af mina klienter fåt sig edging ålagd. är ogrundadt, och kastar i ella fall icke på dem skugga, då man vet hved slags bevisningsmedel käranderne i denpa sak begagnat. Ingen medem af ett fritt och hyfsadt samh Ik brukar lägga en sakförare till last, att han, med domstolens tillstånd, uppträder för ett, inom rätts formernes område, bevaka en anklagads rätt, helst då denne är ongripen af den offentliga åklagsre makten, understödd af de vidsträgkta hbjelpmedel, som, i alla riktningar, stå cen tili buds. Har icke äfven den oskyldigaste skäl att begära ett dylikt biträde i ett land, der spår yppats tillden, oerhörda skendalen, alt en kronans aktor varit understödd 3! falska vittnen — det foriigaste, som kan hota medborgare, der domaren är tvungen att. på två sammanstämmande vittnen, fälla byem som helst. För riktigheten ef de vrängda framställninrar Hr L. omtalt, har jag Rättens protekoiler att åberopa till vitsord. Jag har, såsom vederbör, men mörka färger skildrat svarta tillställningar, och kan för öfrigt, i afseende på mitt klandrade :k:ifsättn, lugnt möta alla anmärkningar från ea man, som, i en ringa uppsats af sexton rader, visat sig nastan lika svag i de grammatikaliska, som de juridiska, lagarne. ) Anör. Möll:r. ) Hr L. har, isin gårdags notis, räknat pa:ter, dömde till värjemå!sed, bland antalet af de till ansvar fällde, och slutar med en period, hvars löjligt bristande sammanhang erinrar om det välta lighetsprof, hvarigenom Bellmans pastor Lunsp, vunnit ryktbarhet. Att Aftonbladet icke offentliggjort Hr L:s slutpiståenden, bör Hr L. betrakts som ett ynnes:bevis. KT E— mr rr . AA om oe