Aftonbladet – 23 april 1842, sida 1

RIKSRÄTTEN. Tjugutredje målet. Om öfverträdelse af rikets lagar, angående embetsoch tjenstemäns eflöning, samt åsidosättonde af 62 och 64 SS regeringsformen, i fråga om alimänna medels användande. Statsrådsprotokollet öfver krigsärender för den 29 November 1839 bade utvisat, att Statsrådet och Viceemirslen, frib. Lagerbjelke, som till förstnämnde embeto blifvit af Kongl. Maj:t kallad den 24 Juni samma år och dittills innebaft kontreamirals lön, men tillika i egenskap af befälbafvande amiral i Carlskrona, hvilken befattning ban pu lemnat, af besparingarna å fjerde hufvudtiteln uppburit skilnaden emellan kontreoch viceamiralslönerna, und. anhållit, att Konungen täcktes förklara honom berättigad, at under den tid statsrådslönen skulle innehållas, till grund af derför påräknad begrafningsbjelp, få uppbära full vicesamiralslön med tjens:göringspenningar och spanmilsersättning, såsom instämmeande med Kongl. Maj:ts den 30 Mars 1839 gilna förklarande, att minskning uti innehafvande löneförmåner icke borde uppkomma genom en hefordran, som utgjorde ett bevis på Konungens nådiga förtroende ). Förveltningen af sjöärenderna och Statskontoret hade icke ansett sig kunna understödja friberrns framställning, synnerligast derföre, att frih. på stat endast innehaft kontreamirals lön, samt således ej aftjenat begrafmingshjelp för viceamiralslönen, Vid föredragningen af detta ärende yttrade Statssekreteraren, det ban ansåge frih. Lagerbjelke ovilkorligen berättigad att, under den tid han afijenade begrafningshjelp å stadsrådslönen, bibehålla den af honom inpnehafde kontreeamiralslön, men deremot icke ega någon i författningarne grundad rätt att derjemte få uppbära de, till samma lön hörande tjensgöringspenningar, och fyllnaden uti viceamiralslön med tjenstgöringspenningar, enär han ä dessa aflöningsdelar icke aftjenat begrafningsbjelp, ochdet af herr frib. åberopade prejudikat ingalunda vore tillämpligt på honom, som blifvit befordrad icke till annan lön inom samma stat och med samma tjenståligganden, som förut, utan till embete på annan stat, hvilket gjorde det omöjligt för honom att fortfara i utöfningen al bans förra embetsbefattning. Men då frih., under nådårsbesparingen å statsrådslönen, sålunda skulle komma att vidkännas en betydlig minskning i förut innehafda inkomster, samt den serskilda, af honom, såsom befälhafvande amiral i Carskrona uppburna lönfyllnad i viceamiralslön, med tjenstgöringspenningår, allt sedan från och med Juli månad icke utgått och ej heller vore till något bestämdt ändamål under vakanstiden afsedd, på sätt fallet vore med tjenstgöringspenningarne, hvilka så väl under permitte) Hvartill sådana förklaranden kunna tjena och huru de kunna få naturen af stadganden, är ej lätt att inse. Mångfalldiga förhållanden kunna göra, att en tjonst med mindre lön är större bevis på Kongl. nåd, än en med ökad. — Red:s anm,