Aftonbladet – 22 april 1842, sida 3

skogen. nvilket blef så mycket lättare, som yrvädret alldeles stillat sig, och månans sken upplyste min vandring. Jag hvilade ej en minut innan jag hann till den bondgärden, der jag förut ämnat att hvila. Jag berättade hyad som händt mig, bonden samlade sitt folk, och vi återvände, åtta man väl väpnade, till röfvarnästet; vi kommo in utan svårighet. Värden låg vid spiseln, badande i blod, med en svår blessyr i hufvudet och axeln. Det var den ende af röfrarne vi kunde fånga. Han bekände att de blodiga kläder jag sett i det öfre lilla rummet, hade tillhört en resande köpman, samt att man haft för afsigt att behandla mig på samma sätt; att de redan länge beslutit att jag skulle falla i deras händer, då jig på aftonen återvände från marknaden, och att de, i enseende härtill, låtit en af bandet bortstjäla min hund, hvilken de ansågo väl förvarad i källaren. Då röfvarens blessyrer voro läkta, ställdes han inför domstol, dömdes uti Shrewsbury och blef derstädes hängd, men allt bemödande att kunna upptäcka hans medbrottslige var förgäfves; de hade undkommit, ehuru grymt sönderslitna af den trogna Blainer. nn SÄ nn — Den Glasgow-Edinburger jernvägen, som öppnades d. 48 Februari, skall nu äfven befaras om Söndagarne. Striden om detta beslut var ganska häftig, men aktionärerne genomdrefvo det likväl med en betydlig pluralitet. Söndagsifrarne äro högst uppbragta deröfver och från predikstolarne bagla förbannelser och Jobsprofetior öfver dem, som åka om Söndagarne. . — Etter uppgift skola i Frankrike lefva 34 000 engelsmän, de egentligen resande likväl icke inberäknade; och antalet ef engelsmän, som uppebålla sig i öfrige europeiska länder, stiger till öfver 400,000 bvilka årligen draga mer än 3 millioner pund St. från hemlandet.