Aftonbladet – 22 april 1842, sida 1

gare, och ledsageade mig alltid till marknaden uti Shrewsbury, der han var lika känd som jeg. Hen låg under min säng, och då jag åt, satt han van gen upder bordet; med ett ord, Blsiner och jag vo ro oskiljaktiga, och han Var verkligen den ends sanna vän jag ägde, samt af mig värderad såsom sådan. Den vintern då herr Caerson började sin bo skapshandel var ovanligt sträng, isypnerbet uti bergs trakten kring Montgommery-Sbire, der kölaen konnes skarpare än uti de lägre dalarne. Tjuge kreatur voro af herr Ca2erson bestämda att säljes på marknaden uti Februari månad, och ehuru både vä garne Och hela trabtea VOro betäckta med djup svö som nedföll ymnigt, beslöt han icke dess mindre af sända transporen till Shrewsburr. F rgäfves kno tade kreaturens ledsagare, och syuro vid S. Duffstd och den onde, att de ej för några oskahga djur ville våga lif och hälss, och att om herr CaersuDp nödvändigt ville salja dem, kunde han sjelf fora dem till marknaden. Eo af det stackars folket blef ge vast för dessa utlåtelser bortkörd, och herr Caerson, glad att finna tillfalle att gifva mig evt nytt prof på sin särdeles välvilja, befallde genast avt jag, I an seende till det påkallade bebofvet, skulle intaga den förafskedade bondens ställe. Jag, som föresatt mix att aldrig tveka för någon svårighet, och aldrig beklaga mig, sadlade genast min häst, ropade B ainer, och fö!ljde utan motsägelse med hjorden. Det hade snögat ymnigt om nBätten, himlen var ändu mulen och hotande, men den starka biåsten hindrade snön att falla ner. Af de 16 mil som skilja Tal y Garcy från Shrewsbury, gingo de första 4 ofver en stenig bergshöjd, utan skydd af någon skog, helt och båilet utsatte för stormens ilningar. Vi måste strida ganska mödosamt emd: kölden. blåsten och spödrifvorna, samt bunno efter många svårigheter ändtligenp till The-Turn-pike-road, hvarifrån vi bade litet mindre besvärligheter att bekämpa. Vi kommo uti en gynnande sturd till marknaden, och jag iyckades