Aftonbladet – 22 april 1842, sida 1

skade låta mina läsare dela det, och skall derföre söka att i milt minne återkalla den vördnadsvärde gamles egna uttryck, så mycket det är mig möjligt: Jag var omkring 23 år, sade han, och tjenade son ett slags fogde hos herr Tal-y-Garcy, nära Velspool Denne var en sorglös, liknöjd och from varelse, som föga sysselsatte sig med sina angelägenheter, hvilka han helt och Zhbållet öfverlemnade till intendenter herr Caerson, under hvars befäl jag egentligen vai satt. Jag her aldrig kunnet begripa hvarföre her: Caerson ej kunde tåla mig, men jag vet att han verkligen hatade mig, och som han af paturen var On4 och grälig, emottog jag af honom endast hårda ord en elak behsndling och strängt arbete att förrätta En vacker dag föll det honom in, att om vintierr utföra en handelsspekulation med boskap. Han upp köpte oxar till gödning och sålde dem sedan på er marknad, som vanligen hålles uti Shrewsbury der andra Måndagen uti hvsrje månad. Jag var befallc att åtfölja dessa boskapstransporter, sälja dem oct uppbära penningarne, hvilka jag sedan lemnade ti! Carson vid hemkomsten. Jeg lät merendels de son förde kreaturen afgå förut, och kom sedan efter all maklighet. Vid mitt första inträde uti Tal y-Garcy tjenst hade en bonde i grannskapet, hvilken jar bändelsevis gjort någon tjenst, skänkt mig en un; dogg af en race, som der på orten var mycket vär derad; jag gaf honom namnet Blainer. Stackar djur! huru ofta fann jag ej i den trogna varelsen smekningar den tröst som nekades mig af mina ii kar, då jag ensam med mina bekymmer och mi: oro inneslöt mig uti min lilla kammare! Bloine var mig så tillgifven, att, oaktadt det vilda lynn som utmärkte hans race, och eburu hans far va omtalad på hela orten för sin arghet, kunde jag 9O straffadt göra med honom allt Hvad jag ville! Ur sinnig och förfärlig emot alla främmande som ha; ej älskade, var ban emot mig god och lydig 80m e:t lamm. Blainer var i alla ögonblick min följesla