Aftonbladet – 19 april 1842, sida 3

RE Ben religion, hvaraf hon funnit sig så bittert bedrasen, nu, då hon är fattig och föraktad, försmädad af de menniskor hon fordom öfverhopat med välgerningar, sviken i alla sina förhoppningar, utblommad och föråldrad ännu i sin ungdom, — är hon en biid af jemmern., Den gamle mannen betäckte sitt skrynkliga ansigte med händerna. Oskar sökte med våld qväfva sin smärta och Rosa gret, stödd mot sin mans arm, bittra tårar. Då Bertram såg gästernas rörelse, gick han fram till Oskar och tryckte hans hand. Jag är endast en tjenare,, sade han; men jag hav ett hjerta för mitt herrskap, i hvars tjenst jag uppväxt. Jag tackar er på grefvinnans vägnar för den andel ni tar i hennes olycka.n Kan jag ej få se Gabriela?, frågade baronen sakta. Bertram teg ett ögonblick; derefter vinkade han åt det unga paret att följa honom. Sedan ban gått genom några trädgårdens halft igenväxta gångar, stannade han hastigt och pekade på en liten kulle. Genom det täta löfvet sågo Oskar och Rosa en liten upphöjning, på hvilken blommor nyligen biifvit planterade. Det var barnets graf, öfver hvilken en smärt, qgvinlig gestalt lutade siz. Hennes ansigte var blekt och afmagradt, hennes ösa matt och slocknande och de ädla d-azen voro förstörda af vilda stormar. ,Skulle det vara...?, frågade Oskar bestöri och pekade på fruntimret. Bertram hemtade djupt efter andan och sade: ,Gabriela von der Roder