Aftonbladet – 19 april 1842, sida 1

Rästerer måste använda all sin vältalighet innan det lyckades hans menniskoälskande b2mödanden att öfvervinna baronens egensinnighet. Han samtyckte ändiligen, ehuru tvekande, till sin sons förening med Rosa. Vänligt strålade den redlige läkarens ögon då han meddelade den ängsligt väntande flickan den glada underrättelsen. Oskar anlände tull följe af doktorns kalielse. Med extrapost hade han tillryggalagt vägen och med fulla händer utdelat drickspenningar; har ilade, som om det gällde att med solen kringfara verlden. Han kom och — föll i sin Rosas armar. Vi skola ej söka skildra återseendets känslor. De voro mångfaldiga och öfversvallande; men den läsare, som icke af sig sjelf kan göra sig en föreställning derom, skulle ej fatta en sådan genom en beskrifning, och för den, som kan det, vore beskrifningen öfverflödig. Det Hohensteinska huset, förut så öde och glädjetomt, såg nu endast lyckliga och glada menniskor inom sina murar. Rosa qQvVarstannade väl, under doktorns skydd, i hotellet under det Oskar åter inflyttade i fädernehuset; men hvarje dag möttes man hos den gimle baronen, som snart insåg buru väl han gjort i att följa Rästerers råd. Han blef nu en helt annan menniska; hans nycker och knarrighet försvunno, och snart tillstod han öppet för sin son, att denne träffat ett alldeles icke dåligt val. Sålunda tillbragte man en vecka, hvilken för de unga försvann som en dag och som föryngrade den gamle; som man imedlertid kommit öfverens, att Oskar och Rosa snart skulle för