Aftonbladet – 19 april 1842, sida 1

PIETISTERNE.) ROMAN UR NUTIDENS LIF, AF HERIBERT RADU. XLVII. KÄRLEKENS SÄLLHET. Rosa hade, då hon hemtat sig från sin första förvåning, utbrustit i ett högt snyftande, ty alla hågkomster af dessa på en gång lyckliga och sorgliga dagar, som hon tillbragt i Rästerers fädernestad, trängde sig på henne och ryckte köldens och lugnets konstlade mask från henne; blödande hjerta, då doktorn omnämnde Castelcaunts testamente. Hon kunde ej tro det, ansåg det för ett skämt och skrattade nästan deråt, och först då doktorn på sitt hedersord försäkrade henne om sanuingen af sin utsago, stod hon liksom förstenad. Di for det som en blixt genom hennes själ, och med de orden: pau är han räddad! öfvergick hon från sin sorg till eu så ytterlig glädje, att doktorn började frukta för hennes själstillstånd. Och likväl hade han ännu i bakhåll den skönaste nyheten för den öfverJyckliga. Han kunde ej längre dölja den, utan omtalade sitt möte med Oskar, afsigten med sin hitresa från Heidelberg, att den älskade uppehöl! sig i Karlsruhe och endast väntade på doktorns order, för att flyga i fadrens armar och nu äfven i Rosas. Det var en lycka att regnet skingrat hopen, eljest skulle mången smädelig blick fallit på äe båda, som, i trots af väder och åskådare, ännu ) Se A. B. Nr 62, 63, 64, 65, 67, 68, 69, 70, 72 73, 72, 76, 77, 78, 79, 80, 81, 82, 83, 84, 85, 86 och 87.