Aftonbladet – 19 april 1842, sida 1

höllo hvarandra omfamnade. Då de första känslornas storm slutligen något lagt sig, Rosa torkat sina ögon och Rästerer återtagit hatt och paraply, nödgade han Rosa att fara med sig till hotellet, der han beställde ett rum för sig och ett för sin dotter. De våta kläderna byttes hastigt, och Rosa måste nu berätta för doktorn anledningen till sitt försvinnande och hvad som sedan den tider händt kenne. Mer än en gång afbröt den gamle mannen henne genom det han slöt henne i sina armar, med faderlig värma prisande hennes äd:2 tänkesätt och benpnes själsstyrka. Följande morgon begagnade Rästerer attaflig32 ett hesök hos den gamle baron von Hohenstein och underrätta honom, att hans son icke var långt borta. Han skulle haft en hård strid att bestå, om baronen icke redan gifvit Rosa sitt ord att med faderlig ömhet emotiaga Oskar, såvida han ångerfull återvände. När denna sak var öfverenskommen, framryckte doktorn med sitt andra åliggande. Men härvid träffade han på många svårigbeter, ty han hade hoppats, att Rosas närvarande rikedom skulle förleda den adelige herren; men nu blef ban till sin förskräckelse varse, ait baronen satte ganska litet värde på penningar, men desto mera på sitt stamträd och sin ära. Den gamle baronen kunde icke förlåta Rosa att hon förut varit komediantska, utan påstod fullt och fast, att ombytet af hennes namn och inträdet i hans hus hörde till de qvinliga ieaterkonster, hvilka bragt så mycken olycka öfver mer än en man, och att endast egennytta förmått henne till detta steg.