Aftonbladet – 18 april 1842, sida 3

Ihufvudsakliga reformer det i det hela är, som Freja under Riksdagen förordat; ett uppnämnande som skulle vara högst nyttigt till gendrifvande Jafi det påståendet, att jFreja i sjelfva verket i Ifrågan om hela utveekligen framåt befunnit sig Ipå den stationära sidan. En sak måste vi dock Isjelfve undantaga, nemligen att Freja instämde -Imed iden annars så mycket klandrade majminiIsteren emot Aftonbladet, i frågan om en uppIrorslag. De fjerde och femte punkterna äro dock de -legentligen hufvudsakliga, dels derföre, att de läro uttryckliga medgifvanden, dels emedan de lemna ett bidrag till belysande af Frejas karakIter och conduite i full dager, ) Det är mer än väl bekant, att af tvenne Fretjas hufvudsyftemål under riksdagen var det lena, att inbilla publiken, det Aftonbladet stod i något förtroligare förhållande till den Posseska Iministeren och hade tagit denna minister under larmarna emot nationens sympathier. Iutet numImer förbigick under sommaren 4840, i hvilket icke denna tanka insinuerades, och intet enda Ifactum kunde likväl anföras till försvar derför; men dermot förteg Freja visligen, att ingen l1edamot på Riddarhuset så ofta yttrade sig emot Jåtskilliga regeringsförslag , för hvilka Grefve Posse framträdde, som förläggaren af Aftonbladet. . Det-andra syftemålet var, att göra AftonblaIdet misstänkt för ingenting mindre, än att vara köpt af England, derföre att det försvarade handelsfrihetens princip, i konseqvers med en alltsedan bladets början hyst åsigt. Vi lemne Iderhän huruvida detta delatörs-system kunde hafva sitt ursprung i något behof hos Freja att afvända uppmärksamheten : derifrån, att hennes egna artiklar i näringsfrågorna voro, såsom numera är erkändt, salarierade af fabriks-intresset, hvars uppgift var att genomdrifva de absoluta förbudens bibehållande, . I sammanhang närmed stodo äfven insinuationerna, att Aftonbladet ville sälja Gottland till Engelsmännen. Om pu ingen kan neka, att näst det att vända dolken mot den moder, som burit oss i sitt sköte, gifves det väl i sig sjelf knappt något brott mera straffbart, än att sälja sin penna och sitt fäderneslands intressen till utlänningen, så behöfve vi ejv heller vidare karakterisera hvad det vill säga att insinuera ett sådant handlingssätt mot en annan, utan bevis. Det är här ej blott frågan om riktiga eller misstagna suppositioner angående åsigter öfver offentliga ämnen; ochj om Freja af våra spörsmål om hennes tankar i representationsfrågan, m. m., trott sig äga rätt att ropa på förnärmad heder och ära, hvad skole vi då säga om ofvannämnde obevist framkastade hänsyftningar, som endast anstå den nedrige belackaren, eller om allt det pöbelaktiga och usla i conduiten, som ligger deri, att likväl midt under sådana beskyllningar kunna affektera ett personligt vänskapsförhållande; eller, vi fråga det, läsare, är en indignation häröfver förhastad, sedan den nuv. Freja Red. försmått den utväg vi, just för personens skull, i det längsta velat lemna öppen; att skilja ifrån sig den delen af det förflutna: Nu har väl Freja-redaktören i Af 29 sjelf medgifvit (i en not med petit), att en orättvis beskyllning blifvit gjord emot Aftombladet i ett nummer, der det stod att läsa derom, att Aftonbladet ifrigt arbetat för Gottlands öfverlemnande till-Engelsmännen; men hurudan är ursäkten? jo, redaktören var icke i staden när artikeln skrefs, och då han sedan tillsagt artikelns författare att återtaga beskyllningen, så fullgjorde denne blott: till en del sin skyldighet, hvilket, i pärenthes sagdt, slog så ut, att i stället för ett återtagande, eller fullgörande till en del af skyldigheten, i sjelfva verket ett försvar försöktes för beskyllningen, på den grund, att A. B. vid ett tillfälle, halftannat år förut, hade tegat vid någon artikel, som stått om samma fråga i ett annat blad!!! Sedan afhördes, oaktadt flere. uppmaningar, ingen förklaring. Märkligt är ock att precist detsamma inträffat med en annan beskyllning mot Aftonbladet, att bafva yttrat, om departementalstyrelsens införande just det, somstod i Freja. Afven här har redaktören varit borta från staden, och något återtagande, af den beskyllningen bar, oaktadt våra påminnelser, aldrig förr skett. I alla fall bade ursäkten; ehuru först efter två år frampinad, kunnat få gälla åtminstone såsom en skymt af återväckt känsla för sanningen: hos Freja, i fall beskyllningen varit enstaka eller tillfällig; men finnes det väl någon enda läsare af Freja, som icke vet, att.den utgjorde blott en länk i en hel kedja af misstankars utkastande just mot hela Åftonbladets, d. v.s, dess förläggares moraliska karakter, och i hvilken kedja det -sista s. k. humoristiska bihbanget i år endast utgör, den ena yttersta ändan. Om vi t. ex., :med anledning deraf, att NR ARE RR AR ORON TR DDR ae SNR ERAN