Umeå den 4 April. Sådana vintermånader; som de föregående varit, lärer väl ingen Norrlän— ning, om än aldrig så gammal, tillförene hafva sett. I November blef man nästan aldeles insnögad; i December regnade det åter nästan oupphörligt, så att. man hetades med öfversvämning. Små, tillfrosna bäckar blefvo i hast öfverfulla och foro fram som rabulister genom skogarna, barrikerade broar och gjorde vägarne osäkra. Under sjelfva Julen kundeman ej gå torrskodd i galoscher mellan husen, och vår ljusaste dager var som en aftopskymning. Februsriu3 deremot var riktigt en smekmånad, med klar himmel och vacker, lugn väderlek, ofta till 8 graders värma i skuggan. Alla resande och trafikarande — anförare för fågellass undantagne — voro vid ett briljant lynne, och aldrig kunde väl nu anställare af ett slädparti bjuda på ett briljantaro före och väder, oller på en angenämare och mildare minskens-vinterafton. Vid månadens slut skulle man trott Valborgsmessan nära. Marken började grönska utanför husen, och åkrarne blifva bara. Under allt detta såg man af tidningarne, huru de stackars Fransmännen och derss vinplantager förkylde sig; huru posternei Norra Italien körde fast i snödrifvorna; huru man åkte med skridskor på dammarne i Madrid, (turjöst nog att de hade skridskor!) och huru theaterpubliken i Barcellona blifvit duperad på nöjet att se springbrunnar spela på scenen, emedan det roat Bore att kasta ett islock öfver basinen. — Seden har turen åter kommit till oss. Mars huserade alldeleg med berserkerifver, och hopade snölaviner omkring ss på vägarne, så att våra postiljoner ej råkade bättre ut än de Italienska. Iskogsbygden talar man om 3 alnars snö, och deras hästar ha fått lära sig: zymnasticera med trudjor (ett slaga vid sko litsd af vidjor, att gå ofvanpå snö med) att. draga hem hö cch ved, och Bore har blåst rätt kallt ech vresigt. I dag är han likväl vid serdeles godt lynne, bara han icke tänker narra oss April och. pudra in oss innan aftonen — det börjar redan mulna . (Norrl. Tido.) — Dito den 9 Aqril. Kustboerne närmast Umeå, som alla år i fjerden utanför nämnde stad, inder vintermånaderna med så kallad isnot, draga fter fisk, hafva denna vinter haft en rik fångst. Vid: ett sådant tillfälle förliden vecka, då en bonde ifrån: Obbola by om aftonen hemkom ifrån fiskarostället, ernade ban, efter dagens möda och arbete, försa sig ned något till lifs, och fann, då en sik uppskars, ett runtimmers-örhänge af guld ibland dess inelfvyor. (W. o. N. IL. T.)