Aftonbladet – 16 april 1842, sida 2

Några dagar efter det korta och icke serdeles kristbga samtalet emelian Krumm, Reatzler och hans bustru, och hvilket ännu mer förbittrades genom brefvet från Mannheim, var bela sällskapet samladt i slottets vackra och rymliga sal, hvilken den frömma grefvinnan Jåtit inreda till gudstjerstens firande. Sedan Krumm hållet det vanliga talet, öfvergick man till en allmän angelägenhet, nemligea till inventering af församlingens kassa, hvarom Ratzler förut underrättat. Kathedern var tom och församlingens uppmärksamhet riktad på att få höra uppläsas de många förbättringar och den betydiiga tillvext ji kapitalet, hvilket, enligt skattmästarens tillkärnagifvande, under den sednare tiden arsenligt ökats, och hvartill Gabriela isynnerhet bidragit. Emot sin vana infann Ratzler sig icke vid bönstunden, hvilket de närvarande tillskrefvo de förberedelser han behöfde innan han kunde framlägga räkenskapersa. Man afbidade med oiålighet hais ankomst; den ena fjerdedelstimman tförflöt efter den andra, men ingen skattmästare syntes till. Hans huctru, som bivistade den högtidliga akten, tills; ordes om hans dröjsmål, men hon visste ingenting anrat än alt Ratzler redan aftonen förut, efter er intagen riklig förtäring af mat och dryck, begifvit sig till ett af slottets aflägsnaste rum, för att, som han sade, här, under natten och den följande morgonen fullborda sitt påbegynta ve:k. Hustrun hade så mycket mirdre satt sig deremot, som bon lefde med sin man i en garska bestämd misskällighet. Man beslöt nu vänta ä, en stund, och skickade henne derföra til det rum, hvari Ratzler, efter hennes uppgift, -befsr : sig, för att underrätta horom, det församlin: var tillstädes och afvaltide hars ars derrättelser. Men knappt hade några minuter tilländag: förr än någon närmade sig till salen, under utt fruktansvärdt buller, med gråt, skrik och svor