Aftonbladet – 16 april 1842, sida 2

verk lemna fängelset och omvända de otrognaa. Herr pastorp, fortfor fru Ratz!er vresigt och satte båda armarna i sidorna, jag tror allt hvad ni säger, som angår religionen; men den unge karlen var en menniska och det af költ och blod, så väl som någon. Vid dessa ord blef Krumms förut bleka ansigte eldrödt. Han drog efter andan, och ämnade just bryta löst med ett anonathem öfver kätteriet då ett bud medförde ett bref till Ratzter. Sedan ban genomläst det knappt till hälften, räcke han det till pastorn och ropade förtrytsam: Der ha vi församlingens välsignelse! När man länker göra en god fångst, så går den åt fanders; jo, jo, det kommer deraf, att man skickar åstad sådane menniskor som Mathias; det är inte nog med att församlingens penningar utgifvits för inte; det dumhufvudet har äfven satt dess namn i misskiedit.n Krumm hade imedlertid läst brevet. Det var från Mathias och förkunnade baronessan Liedersdorfs död, och med den, de många sköna förhoppningars bortdunstande på hvilka skattmästaren räknat, genom den gamla damens eröfring. En högljudd ordvesling mellan den fromma församlingens dignitärer slöt denna scen, och Krumm såg sig föranlåten, att i sin Marias granskap söka återvinna den bhänryckning, hvarur fru Ratzler och brefvet från Mannheim hade ryckt honom. XLIV. DEN ANDÄKTIGE. Underrättelsen om den unga grefvinnans tillstånd hade med pilens hastighet utbredt sig icke allenast kring bela försarslingen, utan till och med kring he!a trakten. och man kan förestäjla ig, buru fruntimren på de argränsande godsen rynkade på näsan, huru herrarne skrattade cch srinade samt afundades den erke-engel, som förkunnat den förtjusande flickan sin lycka. Uttyrd med tusende öfverdrifter, trängde den lil