Aftonbladet – 16 april 1842, sida 1

sjöng högljuddast och predikade vackrast, d. v. 3. bans tal voro ett entusiastiskt samelsurium af bibelspråk, mysteriösa fraser och komplott vanvet, som han förstod hopröra med mycken skiekighet, så att det ordoch bildrika språket kit lade de andäktiga åhörarenas öron med angenä ma och ingenting betydande Jjud, men hvaraf tikväl mänsden kände sig så bön d, att da flesta vid predikans slut, förijuste ropade: Hvilka Oöfversvinnerliga ord, hvilken diop, outforsklig vishet, huru oförklarligt und rbart Ratzer var med ett ord tynen för en äkta pietist, ty Krumm, som-var en ärlig svärmare, såg mindre på det yttre skenet, än på andan, ehuru förvirrad denna i sjelfva verket var. Pastorn begafl sig till sin trosförvandts rum; eburu detta var vida bättre än det, han förut bebott, herrskade likväl samma oordning deri; och skattmästarens klädsel vår lika smutsig, som skräddarens förut varit. Som vanligt, låg bibela uppslagen på bordet. Krumms blickar sökte med nyfikenhet brodren; han fann honom liggande på så kxomligt klädd och högt snarkande. pastorn ropade hosom vid namn, för Ratz:er hastigt upp, sedan han gnuggat sig I ögonen och igenkänt sin vän. pVälkomraer, herr pastor, i Her Jag låg just försäxkt 1 hia och tänkle på ns namn! a hetraktelser då — —P var ir : hv kuns ö e kunna t Vår fromma församlings väl är beföstadt, ty å ägor: Abraham trodde på Gud, nats henom tall rättfärdig På och det har väk