Aftonbladet – 15 april 1842, sida 2

nom blifvit mig kär. Men bvarföre svika mit! förtroende? Hvarföre vara glad i min närvaro och i min frånvaro sorgsen, till och med gråta ?x aHvem kunde ... Och er sång om uppoffring och försakelse? . .. aMin herre, svarade Mathilda med värdighet, adet är ingen skam och intet brott att vara olycklig!p Baronen frapperades af dessa ord och den värdighet hvarmed de uttalades. aJag ville icke förnärma er, Mathildar, sade ban lugnare, amen just för det jag värderar er, oroar mig ert hemlighetsfulla väsen, som, likt en skiljovägg, träder mellan er och mig. Haf förtroende för mig, berätta mig era öden, och sög mig framför allt hvad som fäster er vid Oskar.x aVågar jag först en bön till er? cOch den vore? aSäg mig hvad är hufvudorsaken som slet er son från ert hjerta? aHans egensinnighet. eMen den egentliga anledningen ? Ni vet det ju, ett giftermålsförslag, som jag uppgjort för honom, men som ban förkastade för en komediantskas skull och derigenom för lifstiden komprometterade mig. sOch om han nu afstode från hvarje förbindelse med denna komediantskar, frågade Rosa högt rodnande och med darrande röst, askulle ni då förlåta honom? Det lär ban aldrig göra.x Men om han gjorde detl eJag känner honom., aMen om .. LDå, och Om ban med barnslig ånger kn