Aftonbladet – 15 april 1842, sida 1

alla dessa planer; Oskar hördes icke af; ja; icke en gång en rad. från honom underrättade om hans vistelseort och förhållanden. Testamentet var imedlertid tillintetgjordt, och då man med vissbet kunde förutsätta, att baronen nu icke skulle. taga något vidaresteg för att göra sonen arflös, så återstod för Mathilda blott att föranleda bådas närmande till hvarandra. Hon tänkte :och tänkte på medel härtill, men fåfingt. Hon skaffade i baronens händer böcker, handlande om dylika fall, och hvaraf han kunde inhemta, artingen de bedröfliga följderna eller det förhatliga i ett så onaturligt förfarånde; men så snart han märkte: syftningen dermed, slog han igen dem, utan att yttra ett ord öfver ämnet, och såg icke mera deri. Mathilda fann nu en gång, då hon städade ur At skåp, sin Oskars barndomsgarderob; då hon höll .i händerna de nätta klädespersedlar, som den ömma moderskärleken sedan långa år tillbaka förvarat, och tänkte på huru den fordom så älskade sonen, nu af! den; faderliga oviljan förjagad, var så långt borta och kanske så olycklig — och att just..hon sjelfy, ehuru mot sin vilja, vållat detta fientliga förhållande .— då stego tårar af vemod och längtan, af kärlekoch medlidande i hennes sköna ögon. Och hvarföre dölja dessa ömhetens tårar? Blygs icke, menniskobjerta, för en sådan rörelse; men bäfva för. dig sjelf, omdu ,ej mer är: mäktig deraf, utan känner dig för kall och för tom dertill. Då Mathilda sgenom en: ström af tårar gifvi! uft åt silt qvalda bröst, som endast i hemlighet vågade sucka och klaga, och sjustistod i be