Aftonbladet – 15 april 1842, sida 1

ade sig i Hohensteinska huset — betraktade onom med uppmärksamhet, sörjde noggrannt ör alla hans behof, men undvek derjemte sorgälligt hvarje samtal, eller närmare beröring a! let ömtåliga ämnet, för att icke gifva någon ny näring åt hans upprörda vredes elementer. Tilen, denna alla smärtors lindrande balsam, verkade slutligen äfven på baronens sinne; hans vrede lade sig, och i dess ställe trädde ett dystert missnöje, som nästan urartade till menniskohat. Till och med Mathildas sällskap föreföll honom likgiltigt, och han sökte vedergvickelse och förströelse endast i ett ihärdigt, oaflåtlig! arbete. Mathilda besörjde efteråt som förut med fli och Omsorg de husliga angelägenheterna oci förlorade dervid intet ögonblick ur sigte; sit! hufvudsakliga ändamål: att åstadkomma en försoning mellan fader och son. Sin vältalighet hade hon för detta ändamål ofta användt, mer y värrl! alltid förgäfves, och derföre tänkte, hor nu på nya medel att beveka fadrens hjerta. Sit största hopp satte hon likväl på tilldragelser med Oskars balfsyster, som, efter hvad. hor trodde, så mycket förr skulle närma barone: till sonen, då len gamle herrn nu mera ickt hade någoa nära slägting, åt hvilken han; p sin sons bekostnad, kunde testamentera sin för mögenhet. Om, tänkte hon ofta, Oskar endast visade si; för sin far, skulle mycket upplysas, och ett end: vänligt ord af sonen skulle skingra fadrens o aturliga vYrede. Hon var beredd att, för de: älskades lugn och tillfredsställelse, offra sin. ege: lycka; men hennes fantasi målade sig, förgöfve